Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stig Ahlgren: Teknik och poesi. En studie i Hjalmar Gullbergs diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STIG AHLGREN
TEKNIK OCH POESI
En studie i Hjalmar
Gullbergs diktning
Hjalmar Gullberg är vår störste unge
lyriker på den klassiska linjen. Ändå
förkroppsligar ingen bättre än han begreppet
modernitet. Religiös till sin livssyn, siktar han
ovanför tiden. Ändå har ingen mer oförfärat
tvingat den lyriska djupupplevelsen att rymma
epokens alla slagord och agremanger. På tidens
ansikte som förändras, kalkerar han evighetens
som är marmorstilla.
Den poesi som strömmat en hänförd
läsekrets till mötes ur hans verk, den lyriska
elektricitet som är Hjalmar Gullbergs, förutsätter
emellertid en teknisk ordning, som skall
skärskådas i denna artikel. Den röjer nämligen
att Gullberg är en tidsskald. En stor lyriker
är nästan alltid en verklighetsmänniska, en
ingenjör med respekt för de naturkrafter, som
han väl vet äro värdelösa, om de icke
utnyttjas av en teknik. Andra må drömma! Men
han tillhör genivapnet.
1.
För den intellektuella generation som
Hjalmar Gullberg tillhör, främst lundensare som
avlade sina licentiat- och doktorsexamina
under loppet av tjugutalet, utgjorde
ame-rikanismen den stora kulturfaran. U. S. A.
hade räddat världen ur kriget, men man ville
icke ge det freden på entreprenad. På den
ännu rykande grunden av kriget byggde man
således upp en väpnad humanism, som skulle
bilda mur mot den falska
framstegsoptimis-men från väster. Denna rörelse når sin kulmen
och sitt slut då ”Babbitts” författare får
Nobelpriset.
Sinclair Lewis är nu en inaktuell författare.
Det beror på att trettiotalets stora kulturfara,
den fascistiska diktaturen, som Lewis ägnat cn
föga läst bok, icke kan bekämpas med samma
medel som den framåtstormande yankeeandan.
Amerika lät sig ställas i skamvrån av Meneken,
Dreiser och Lewis. Trettiotalets vandalei’ äro
långt hänsynslösare. De inlåta sig icke på
resonemanger. Till sitt bekämpande framkalla
de en vaken och koncis litteratur, vars typiske
representant icke är Birger Sjöberg utan
Nor-dahl Grieg. Det intressanta med Gullberg är
att han rör sig mellan båda dessa epoker,
har del i båda. Hans teknik har utmejslats
under ett befruktande spänningsförhållande
till samtidens högröstade reklammakeri, den är
hans bidrag till en kritik av amerikanismen,
om man vill uttrycka sig akademiskt.
Gullbergs inställning till fascismen är mera
komplicerad att tyda. I dikter som ”Tivoli” och ”De
fyra elementen”, vilka varit publicerade i
Göteborgs Handelstidning, är han vedertaget
liberal. Men djupast är Gullberg religiös. Och
26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
