Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson och Gerard Bonnier: För boksamlaren - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖR BOKSAMLAREN
Träsnitt av Agnes Miller Parker till
”Down the
River” av H. E. Bates.
roman förutsätter naturligtvis också upplagor,
som svenska förläggare ej våga drömma om.
Träsnitten eller trästicken, vilket man nu skall
kalla dem för, äro virtuosa och äga såväl en
fyllig plasticitet som förvånansvärd
valörrikedom. Vid sidan om vinjetter i början och
slutet av varje kapitel samt helsidor har
konst-närinnan i texten infällt bilder av växlande
storlek, och det är beundransvärt att se med
vilken variationsrikedom och säkerhet de
placerats. Vilken lycka att, om man kunnat skriva
en så bra bok, få den materialiserad på ett så
kongenialt sätt! Vilken lycka blott att hålla
den i sin hand!
Georg Svensson
Boksamlandets teknik
Liksom filatelien och för övrigt allt annat
samlande fordrar också bibliofilien en viss
”teknik”. Att uppställa några allmänna regler
för denna teknik liksom man gjort för det
långt vanligare frimärkssamlandet, är
knappast möjligt. Emellertid skall undertecknad
här försöka att framlägga några erfarenheter,
vunna under ett flerårigt boksamlande.
Att helt enkelt samla gamla böcker utan
tanke på deras innehåll och kondition går
icke eller är åtminstone icke tillrådligt, såvida
man vill ha någon riktig glädje av sin
samling. När man börjar en kollektion, måste
man begränsa sitt ämnes område i mesta
möjliga mån, tids nog sväller samlingen ut ändå
och går över gränserna för det
ursprungliga ämnet. Tacksamma begynnelseområden
äro t. ex. svensk vitterhet, konstvetenskap,
något eller några landskaps topografi,
stock-holmiana och medicin. Att specialisera sig på
en enstaka författare inom vitterheten kan man
ofta ha stor glädje av, men det har dock den
nackdelen att, sedan man relativt snart erhållit
de mer allmänt förekommande böckerna, det
kan dröja åratal innan man kommer över de
mer sällsynta.
När man ungefär har gjort klart för sig
vilket område man skall ägna sig åt, gäller
det att få tag på de ”riktiga” exemplaren. Ett
fel, som både nybörjaren och ofta även den
mer vane samlaren gör sig skyldig till, är att
vara alltför okritisk. Får han tag på en bok,
som han anser skulle vara ett bra nummer
i samlingen, släpper han efter på fordringarna
på exemplarets kondition. Vill man skaffa sig
en boksamling, som man kan ha verklig glädje
av, skall man vara synnerligen kritisk: endast
det allra bästa bör vara gott nog. Det är bara
då boken är ytterligt sällsynt, som man får
pruta av på fordringarna. Å andra sidan
behöva inte de mycket vanliga fuktfläckarna
i ett för övrigt gott exemplar avskräcka i högre
grad. De kunna tvättas bort med varmt vatten
av vilken bokbindare som helst.
Vad är ett gott exemplar?
Nu uppställer sig alltså frågan: vad kan
man ha för fordringar på ett gott exemplar?
Först och främst skall det vara helt, inga sidor
eller delar av sidor få fattas. Gäller det ett
illustrerat arbete skadar det aldrig att
kontrollera, att alla illustrationer finnas med. Vad
beträffar äldre verk i flera delar bör man
helst se till att det från början är komplett;
att skaffa enstaka, felande delar ställer sig
nästan alltid mycket svårt.
Nästa problem är: bundna eller häftade
och alltså oskurna exemplar? Här får väl
den personliga smaken fälla avgörandet, men
det finns väl ingenting som pryder en
bok
46
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
