Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Oljelund, Ivan, Kranholm tar makten, anmäld av Thure Nyman - Thomas, Fredrik, Du vinge utav bly, anmäld av Margit Abenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
flera kurser, det blir studiecirklar och A. B. F.
Det växer som ett snöskred, och Kranholm
leder det hela. Han har funnit sin väg. Och
när vi lämnar honom, sitter han som sagt
i stadsfullmäktige och har en stadsarkitekt av
den funktionalistiska skolan vid sin sida och
en teater och ett badhus bakom sig, erövrade
åt staden trots häftigt motstånd från
konservativa och liberaler. Själv tillhör han numera
socialdemokraterna. Firma Bergman &
Kranholm drar in rör i stadens nybyggen.
Kranholm rör sig otvunget bland prinsar, biskopar
och ministrar. Kranholm har tagit makten
i Järnköping.
Järnköping hittar man lätt på kartan, och
badhuset finns där. Om författaren för övrigt
haft några levande förebilder kan lämnas
därhän. Kranholm är inte i främsta rummet en
psykologisk studie utan ett typiskt fall. I det
enskilda ser man det allmänna. Under de
tjugufem år romanen omspänner har
socialdemokratien utvecklats från en mer eller
mindre revolutionär organisation till en
positiv, i bokstavlig bemärkelse uppbyggande
faktor inom det givna samhällets ram. Boken har
ingen bestämd tendens. Den pekar på det
personliga initiativets betydelse. Men författarens
sympatier går tämligen odelade till Kranholm,
medan representanterna för övriga partier,
såväl till höger som vänster, skildras med mer
eller mindre utpräglad motvilja. Hela romanen
är hållen i ljus ton. Världskriget skymtar i
bakgrunden, men om de svåra kriser som
övergått världen under det senaste kvartsseklet och
väl även berört Järnköping, får man ingenting
veta. Ingenting om strejker, lockouter,
arbetslöshet. Bilden skulle ha blivit fylligare med
några slagskuggor och Kranholms betydelse
inte mindre, om man fått se honom i en
verkligt svår situation. Men som det nu är har
man odelat nöje av bekantskapen.
Thure Nyman
En äktenskapsroman
FREDRIK THOMAS: Du vinge utav bly.
Norstedts. 7: 50.
Medan jag med intresse och utan många
uppehåll har läst Fredrik Thomas’
äktenskapsroman med den svåruttalade men shake-
speareska titeln ”Du vinge utav bly” och
ideligen haft tillfälle att observera den väl
fram-glidande berättelsens goda fart, den fylliga
miljöskildringen, de mångsidiga erfarenheter
av studier och studieliv som omsorgsfullt har
inarbetats i romanen, och framför allt den
säkra, nyanserade psykologien som inte tar
miste, fast det rör sig om intrikata problem,
så konstaterar jag samtidigt, att jag då och
då blir sårad i någon slags estetisk känsla
eller något själens bottenskikt, var det nu
befinner sig. Obehaget skulle kunna tänkas
härröra från själva stilen, för våra moderna
författare av folkligt ursprung har vant oss
vid en stilistisk fräschör och individuell
konstnärlig kultur som gör att man kanske
överdrivet häftigt reagerar mot de stilrester av
följetongschablon som dyker upp hos mer
borgerligt orienterade moderna författare. Men
den anmärkningen gäller snarare Fredrik
Thomas’ tidigare roman ”En son”, med dess
tungrodda, okonstnärliga språk, än den nya,
där stilen har vunnit i pregnans och
profilering. Reaktionen måste alltså gälla något
annat och djupare: författarens vision av
verkligheten. Karen Blixen berättar om de
svarta på Kenya, att de endast motvilligt och
med känslor av blygsel och obehag närmade
sig något så automatiskt, så utan själ och
sinne, som en motor eller maskin. Det är
troligen en alldeles likartad aversion som
jag med ett visst intresse över upptäckten
halar fram ur mig själv. Om det är något
som författaren till ”Du vinge utav bly”
tvingar oss att uppleva, så är det just det
mekaniska bråte som fyller en socialt
funk-tionerande samhällskugges liv. Han påminner
oss ständigt om inkomst och budget, om
utbildning och strapatser, om korkmatta,
kylskåp, sexrumsvåning, oljefärgstavlor och bil.
Han återger på kornet akademisk jargong och
den löjligt gravallvarliga ritualen på en
middagsbjudning, där de svartklädda
tjänsteandarna glider ut och in: ”Den ena av dem,
fru Gustavsson, som var moder till fem
oförsörjda barn och svepte lik på förmiddagarna,
hade fått något pinat i blicken. Hon brukade
få det om hon hörde skratt före desserten.
Och ett sådant hade förekommit.” Ett av de
bästa kapitlen är Marianne på förmiddagste
hos rektorskan. En spökbjudning. En verklig
55
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
