Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Böök, Fredrik, Bil till Belgien, anmäld av Rütger Essén - Näsström, Gustaf, Dalarna som svenskt ideal, anmäld av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Trots titeln behandlar nära hälften av boken
icke Belgien utan Tyskland. Men detta är
i sammanhanget nödvändigt — icke endast
för reseberättelsens skull utan för den inre
enhetens. Det är för Böök icke fråga om att
ge en heluppfattning av det nuvarande
Tyskland. Vad han ser i Stralsund, Hamburg,
Bremen, Düsseldorf, Essen, Aachen och på de
nya autostradorna är en nödvändig bakgrund
till vad han sedan skildrar i Belgien. Det är
nämligen det med den flamländsk-frisiska
folkgruppen nära befryndade Tyskland han
skildrar, och han avser bland annat att visa upp
hur nära denna frändskap i själva verket är.
Den tyska nationalsocialismen i verksamhet
har han förut skildrat i andra sammanhang.
Här har han framför allt gått in på dess
ekonomiska och sociala sida, av vilken han är
ärligt imponerad. För såväl sympatisörer som
motståndare äro kapitlen om den tunga
industrien vid Ruhr och vid Rhen av största
intresse. Hans huvudsynpunkt här tyckes vara
att finna svar på frågan i vad mån den
nationalsocialistiska devisen Gemeinnutz vor
Eigen-nutz verkligen blivit allvar i industri- och
arbetarförhållanden. För egen del besvarar
Böök frågan utan tvekan med ja.
I förbifarten gör han också på ett halvt
vemodigt sätt upp räkningen med en för
både honom själv och världen förgången
estetiserande livsfilosofi, symboliserad i
Bött-cherstrasse i Bremen.
Så kommer han då till Belgien, och det
dröjer icke länge förrän han helt gripits av
den egendomliga tvekluvenhet som är det
moderna Belgiens främsta karaktärsdrag. I en
rad kloka, förstående, vidsynta och levande
kapitel skildrar han den flamländska rörelsen
i dess olika faser och aspekter. Det blir
samtidigt en hel orientering i belgisk nutidspolitik
med dess persongalleri och kampmetoder.
I denna punkt blir boken ett stycke briljant
journalistik. Men journalistik i allmänhet
taget blir det ändå icke. Den journalistiska
artens väsen är dagsaktualiteten, och Böök är
trots medvetna ansträngningar åt motsatt håll
alltför mycket genomträngd av ett
idéhistoriskt betraktelsesätt för att någonsin kunna
— som journalisten gör — se det dagsaktuella
endast som dagsaktuellt. Hans ansträngningar
att frigöra sig från ett tidigare, ensidigt
”idealistiskt” betraktelsesätt har en mycket
välgörande verkan — men icke i den meningen
att han övergått till ett nytt betraktelsesätt —
utan på så sätt att hans idéhistoriska syn
blivit fördjupad. Någon ”marxist” har han
sannerligen icke blivit, även orn han mot
förmodan skulle tro det själv. Han har endast
— nu som i Sverigeboken — fått syn på det
enkla faktum att människorna bo på jorden,
liksom träden växa på marken.
Själv kan jag icke göra någon som helst
reservation av betydelse vid en anmälan av
denna rika och fängslande bok. Den hör
sannolikt till de få böcker som skulle kunna
läsas två gånger. Skall jag för egen del dock
göra en invändning skulle det gälla
författarens uppfattning av den katolska kyrkans
aktuella och historiska roll, vilken jag tror
att han både underskattar och undervärderar.
Men det är en fråga för sig.
Allt som allt är Fredrik Bööks sista bok ett
verk som står fullt på höjden med allt vad
han hittills skapat. För dem som känna denna
produktion säger detta tillräckligt.
Rütger Essen
Storsvenskt
GUSTAF NÄSSTRÖM: Dalarna som svenskt
ideal. Med illustrationer av B.
Bull-Hedlund. Wahlström &
Widstrand. 8: —.
Den som har följt med Gustaf Näsströms
journalistiska och essayistiska verksamhet vet,
att han med åren utvecklats till en outtröttlig
observatör av särskilt den materiella
utvecklingen i svenska bygder, och man har bara
önskat, att han måtte få tid att samla sina
intryck i ett verk av bestående värde. Man har
varit en smula ängslig för att det aldrig skulle
57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
