Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Näsström, Gustaf, Dalarna som svenskt ideal, anmäld av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
bli av, ty Näsström har vägrat att begagna sig
av den gamla beprövade metoden att förvandla
tidningsartiklar till en bok.
Nu har han emellertid fått en bok färdig,
och det är, som man med kännedom om
författarens motvilja mot att förblanda
journalistik med bokskriveri kan förutsätta, en
helt ny bok. Ingenting har förlorat den första
fräschören genom tidigare publikation i
dagspressen. Men det är inte en bok om helt
aktuella företeelser. Den har närmast
kulturhistorisk läggning, ty Gustaf Näsström är inte
endast en iakttagare av samtidsliv, han är
också intresserad av de genetiska
förutsättningarna för detta. Hans bok är en
undersökning av de faktorer, som medverkat till
att Dalarna ”i långt högre grad än något
annat svenskt landskap spelat en central roll
av nationell kraftkälla och mönsterlandskap”.
Den disposition, han givit sin bok, är
magistral. Han börjar med en redogörelse för
vad Dalarna har betytt för Sveriges historia
under äldre tid, och därvid uppehåller han
sig först vid Stora Kopparbergets
malmfyn-digheter, som från mitten av tolvhundratalet
utvunnos av ett alltjämt existerande
industriföretag — det äldsta i världen. Han övergår
därpå till en utredning av nationalhjältarna
Engelbrekts och Gustav Vasas samband med
Dalarna i det allmänna medvetandet. Och han
konstaterar, att aldrig har Engelbrekt levat
i starkare hågkomst än åren 1934—35, då
hans gärning med anledning av riksdagens
femhundraårsjubileum fick förnyat intresse.
”Just nu är ’then litzla man’ hedersordförande
i ett majoritetsparti av socialdemokrater och
bondeförbundare, men ingenting hindrar, att
han framdeles engageras i en reaktionär
revolt och blir diktator.” Även Gustav Vasas
betydelse för tillkomsten av Dalarnas
särställning som ”svensk ur-kanton och frihetsvagga”
synas i sömmarna, och författaren konstaterar
med sympati, att de traditionerna ännu
avslöjas i dalkarlskynnets nedärvda drag av
”karsk styvstråighet”. Hur Dalarna genom sin
historia blivit föremål för en ofta överspänd
beundran i litteraturen, utredes skickligt och
spirituellt.
Näsström glider så in på den betydelse,
som Dalarna hade för Artur Hazelius och
därmed för det etnologiska räddningsarbete,
vars förnämsta frukter samlats på Skansen
och i Nordiska museet. Det var i Dalarna som
Hazelius fick impulsen till sitt stora livsverk,
när han på en resa 1872 upptäckte, hur
egenheterna i folkets seder här liksom annorstädes
började utjämnas. Därför har Dalarna ytterst
förtjänsten av att nutidens och framtidens
Sverige alltid kommer att ha en konkret och
levande kontakt med svunna tiders.
Dalarnas namn är förbundet med en rad
stora individuella insatser på konstens och
litteraturens områden under de senaste femtio
åren. Anders Zorn, Garl Larsson, Erik Axel
Karlfeldt, Karl-Erik Forsslund, Carl Larsson
i By och Gustaf Ankarcrona ha bott och
verkat i Dalom, och det anseende, som de
förvärvat, har så att säga gått i landskapets
tecken, även om de inte alla varit dalkarlar
av födsel. Näsström lämnar en rad ypperliga
analyser av deras samband med den
landsända, som befruktade deras fantasi och kom
att ge deras livsverk dess prägel. Han visar,
hur Dalarna blev medlet för dem att realisera
drömmar, som annars skulle ha förtvinat, och
han visar också, hur Dalarna i deras
romantiserade gestaltning fick förnyad glans som
svenskt Arkadien. Han utreder deras direkta
eller indirekta insatser i det begynnande
nittonhundratalets stora ideella strömningar, som
manifesterade sig bland annat i grundandet
av Brunnsviks folkhögskola, och han ger en
målande skildring av denna de stora
ung-domsmötenas tid, när man sjöng
Engelbrekts-marschens melodi till nyskrivna ord av Carl
Larsson i By med en krigisk aplomb, som
knappast ingav den oinvigde den
uppfattningen, att det bara var fråga om att vara
nykter och skaffa sig bildning. Det är en bred,
lärd och saftig framställning av ett viktigt
skede i Dalarnas och ytterst även hela Sveriges
moderna inre utveckling, som på detta sätt
avslutar den fängslande och lärorika boken.
För den, som inte ägnat Dalarna ett speciellt
studium, är det svårt att konstatera de
eventuella bristerna i Näsströms arbete, men ännu
svårare är det att ge full rättvisa åt dess
positiva egenskaper, framför allt det säkerligen
omfattande forskningsarbete varpå boken
bygger. Det enda som den någorlunda allmän-
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
