Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Rosenberg, Erik, Uvberget och tjäderskogen; Berg, Bengt, Mina försök med vildgäss, anmälda av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Ur fåglarnas liv
ERIK ROSENBERG: Uvberget och
tjäderskogen. Året runt i fågelmarkerna.
Wahlström & Widstrand.
7: 50.
BENGT BERG: Mina jörsök med vildgäss.
Norstedts. 10: 50.
För tre år sedan gav Erik Rosenberg ut
en bok som hette ”Oset och Kvismaren”. Den
innehöll en samling skildringar av fågellivet
kring sjöar och vattendrag i Närke. Det är
en charmerande och märklig fågelbok, man
har inte glömt den. Då och då händer det
att man tar ned den och läser ett kapitel.
Den nya boken står i samma höga klass.
Den handlar mest om skogens fåglar, något
om sjöarnas och fältens. Rosenberg bor
tydligen i Örebro, hans revir är Närke. Någon
gång utsträcker han sina strövtåg till sin
barndoms Värmland. Hans ornitologiska — och
på det hela taget biologiska — vetande är
ovanligt omfattande. Han är en sällsynt fin
iakttagare, begåvad med snabb och skarp
blick, kritiskt omdöme och fantasi. Han är
en vaken och nyfiken människa, med en
ständigt levande lust till upptäckandets äventyr
och ett högt utvecklat sinne för äventyrets
finare nyanser. Och — vilket väsentligt skiljer
honom från de flesta djurlivsskildrare — han
är född med den förmåga att intimt och
otvunget umgås med naturen, som
besynnerligt nog är ganska sällsynt hos det
natur-älskande svenska folket. Den mellansvenska
naturen är inte hans studiefält, den är hans
miljö. Han har inte ”studerat” den, han har
orienterat sig i den som ett ungt djur. Han
rör sig suveränt i sina marker. Han ”kan”
dem inte — ingen ”kan” denr — han är
ständigt på upptäcktsfärd. Och han kan konsten
att låta läsaren glädjas åt sina upptäckter.
Han är nämligen också litterärt begåvad.
Han berättar okonstlat och artistiskt, med
små men verkningsfulla medel, levande och
intensivt. Han gör fakta intressanta och han
får sina skildringar att dofta och lysa. Boken
luktar svensk mark. Verkligt fascinerande är
kapitlet om berguven i Kilsbergen. Man
glömmer till exempel inte den sida, där Rosenberg
skildrar hur han en ljus högsommarnatt ligger
gömd högst uppe på en klint med milsvid
utsikt över skogshavet med dess blänkande
vatten och dimmiga myrar och följer uvens
jaktfärd med hjälp av en flock måsar, som
under vilt skrän följer efter och över den
lågtflygande nattrovfågeln — ”denna flock av
oskuldsvita fåglar över det nattliga skogshav,
i vars djup man inte såg men anade den
behornade mörkfågeln”. Skildringen av
hornugglans vårlek i strandkärret har man också
god lust att citera ordagrant. Tjäder- och
orr-spel har skildrats otaliga gånger, men jag
undrar om någon har gjort det bättre än
Rosenberg. Hans tjäderkapitel gör i varje fall
ett alldeles definitivt intryck. Det kompletteras
intelligent och roligt av kapitlet om
”Hjulormen”, den småländska draken.
Det är kort och gott en utmärkt bok, som
rekommenderas utan reservationer. (De
människor, som sätter ihop läseböcker för
skolbruk, borde ha Rosenberg i åtanke.)
Fotografierna är ganska bra, men inte många.
Rosenberg behöver egentligen inte kameran\
I sin genre har han för närvarande bara en
överman, Carl Fries. Båda fortplantar med
glans den förnäma traditionen från Gustaf
Kolthoff och Bruno Liljefors.
Bengt Bergs bok berättar om intressanta
och glädjande nog över förväntan lyckade
experiment. För ett tiotal år sedan började
han på sitt ställe vid Kalmarsund sina försök
att återinföra de i Sverige så gott som
utrotade grågässen. En kull kläcktes, uppföddes
i intim samvaro med honom själv och hans
familj och flyttade så småningom söder ut.
De flesta kom tillbaka, några för att bilda par
och bygga bo. Nya kullar växte upp i full
frihet, man undvek avsiktligt att vänja dem
vid alltför stort förtroende för människan. Det
gick som man hoppats, men fick en stam av
bofasta gäss.
Efter detta lyckade experiment föll Berg på
idén att söka införa hittills i Sverige okända
gåsarter, för vilka naturförhållandena kunde
tänkas vara lämpliga. Han gjorde försök med
kanadiska gäss, tibetanska strimgäss, bläsgäss,
snögäss, de flesta med tillfredsställande
resul
78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
