Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ivar Lo-Johansson: Statarskolan i litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IVAR LO-JOHANSSON
STATARSKOLAN
I LITTERATUREN
Reflexioner kring en ny realism
I.
Med de allra senaste åren har utan tvekan
en ny realism införts i den svenska
litteraturen. Den liknar inte alldeles vare sig
realismen eller naturalismen sådana vi tidigare vants
att se dem. Man kan kalla den nya företeelsen
proletär inventionslitteratur, grådikt, diktens
förfall, vilket alltsamman gjorts, men det enda,
som inte har kunnat förnekas, är att den
funnits och visat sig vara seglivad. Den har
oupphörligt skjutit nya skott. Denna art av realism
skall här, med upptagande av en ny term,
kallas ”statarskolan” i den svenska
litteraturen, ehuru den egentligen icke framträtt
i sammanslutning som någon skola.
Termen ”statarskolan” har från
upphovsmännens sida ingalunda tillkommit i avsikt
att berömma. Tvärtom har den avsett att
klandra allt proletärt, allt ”längst underifrån”,
som vår unga litteratur nu i några år presterat.
Den närmaste anledningen till namnet har
väl varit den, att i första hand ett mindre
antal författare befunnits särskilt utsatta för
förebråelserna för en naken och frän realism,
och att dessa författare ur sitt eget livs
erfarenheter har skrivit böcker just om statare.
Men man har kunnat dra också en annan
parallell. I det sociala svenska samhället har
statarna länge stått lägst, och när man har
velat hänvisa en litteratur, som ansetts stå
oändligt djupt under den gängse, vanda
litteraturen, sin plats, så har det legat nära till hands
att benämna även den litterära riktning, denna
litteratur ansetts företräda, för statarskolan.
Sverige har hundratusen statare, med
kvinnor och barn en befolkningsgrupp på inemot
en halv million människor. Denna grupp har
tidigare icke ägt någon egentlig skönlitteratur,
som speglat dess liv. Den har i stället utgjort
ett okänt folkdjup, med ett okänt sätt att
uttrycka sig.
En stor, tidigare analfabetisk socialgrupp,
som befinner sig i uppvaknande och vars
kraftfonder länge legat slumrande, har gjort
sin röst hörd. Med ”statarskolan” har därmed
också i litterär mening förståtts, att den lägste
jordproletärens liv, skildrat av sina egna, stigit
in i litteraturen ungefär samtidigt som denna
befolkningsgrupp, likt en ny botten i
samhället, tagit plats i det sociala medvetandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
