Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Alf Ahlberg: Thomas Mann talar till Europa - Anmälda böcker - Mann, Thomas, Europa, vakna!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALF AHLBERG
THOMAS MANN TALAR
TILL EUROPA
Alla de essayer, som Thomas Mann
sammanfört till en liten volym, vars svenska titel är
”Europa, vakna!”, röra sig kring
problemkomplexet fascism—demokrati. Ändå är det inga
politiska essayer i vanlig mening. Ty denna
motsättning är för honom icke innerst en
motsättning mellan politiska system utan bottnar
i en motsättning på det andliga planet. Det
politiska jordskredet har sin förutsättning i en
katastrof, som drabbat det västerländska
andelivet. Det är den sistnämndas väsen och orsaker
han söker klarlägga, och det är om den han
säger sina tunga varningsord.
Den svenska översättningen är verkställd av
doktor Pehr Henrik Törngren, som är väl värd
en särskild eloge för det sätt, varpå han löst
sin uppgift. Det skall ingen fuskare till för
att på vårt språk återge Thomas Manns fast
byggda men otroligt invecklade perioder. Och
Törngren har gjort det bra och troget mot
originalets anda.
Den tyska titeln är ”Achtung, Europa!”.
Achtutng! är som bekant det lystringsord, som
hallåmannen använder. Thomas Mann tänker
sig stå framför mikrofonen med Europa som
lyssnargrupp.
Ett vemodigt spörsmål kan här falla en in.
THOMAS MANN: Europa, vakna! Översättning av
Pehr Henrik Törngren. Bonniers. 3: —.
Finns det egentligen i våra dagar ännu något
Europa? Jag menar naturligtvis något Europa
såsom andlig och kulturell gemenskap? Ett
sådant har man otvivelaktigt en gång kunnat
tala om såsom en full realitet. Att vara ”en
god europé” var en stolthet och heder för alla
det förra seklets andliga föregångsmän. Goethe
var kanske den förste av dessa stora
kosmo-politer. Shakespeare och Spinoza, en
engelsman och en holländsk jude, voro hans största
lärare. Ibsen lästes och begrundades lika
mycket i Berlin, München, Paris och London
som i Kristiania, Stockholm och Köpenhamn.
Nietzsche var visserligen tysk till börden, men
han säger själv, att han har sina rätta läsare
icke i ”Europas andliga lågland” — såsom han
kallar Tyskland, där han nu paradoxalt nog
prisas av folk, som troligen aldrig läst honom
och åtminstone synas leva i okunnighet om att
han kallat antisemitismen ”en syntes av
gemenhet och dumhet” — utan i Köpenhamn, Paris,
Stockholm och Petersburg. Sådana voro ”de
goda européerna”. Kanske är Thomas Mann
den siste av detta stora släkte, och i sitt eget
fädernesland kallas han också mycket riktigt
numera ”der geivesene Thomas Mann”,
för-dettingen Thomas Mann. En god europé
betraktas -nämligen numera där som ett
ante-diluvianskt djur — ehuru icke nödvändigtvis
758
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
