Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark - Anmälda böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENNING KEHLER
KNUTH BECKER (t. h.)
och Saint-Simons memoarer, och på sätt och
vis är det också besläktat med historien i
Balzacs ”Comédie humaine”, ja, också med
historien i Sainte-Beuves litteraturbiografiska
encyklopedi.
På gränserna mellan roman ocb
självbiografi stå stora delar av D. H. Lawrences
författarskap. Att D. H. Lawrence är en stor
författare bestrides knappast av någon. Men är
han också en stor diktare? August Strindberg
skulle också ha varit en större diktare om han
hade känt sig mindre förpliktad till
självbiografiska utgjutelser.
Här torde det vara lämpligt att inskjuta
några anmärkningar om skillnaden mellan
memoarer och självbiografier. G. K.
Chester-ton har skrivit en självbiografi som handlar
om allt annat än om honom själv. Titeln
”Autobiography” har förmodligen icke valts
utan en leende baktanke. Det var något
motbjudande för Chesterton i att skriva
självbiografi. Han rörde sig som fisken i vattnet i alla
andra genrer, men självbiografien överlät han
villigt åt H. G. Wells.
Memoarer ha lätt att vara intressanta. Alla
memoarer finna läsare. Personligen föredrager
jag Pepys’ dagböcker och ”Meister Johann
Dietz erzählt sein Leben” framför Napoleons
och Chateaubriands memoarer. Jag har läst en
dansk eldares memoarer med större glädje och
utbyte än både Madvigs och Martensens, Georg
Brändes’ och Høffdings. Men jag skall på
förhand medgiva att alla memoarer äro välkomna.
Roa de icke mig, så roa de någon annan.
Ignorerar historieskrivningen dem i dag, så
upptäcker den dem i morgon. Den som läser
memoarer lever enligt det gamla ordet: intet
mänskligt är mig främmande!
Men det mänskliga serverat som
självbiografi är ofta hårdsmält mat. Jag erkänner att
det icke roar mig att läsa självbiografier, en
genre som är så krävande ur
innehållssynpunkt att det är mycket få som klara den. Jag
gör ett undantag för de självbiografier som
liksom Jean-Jacques Rousseaus börjar med att
försäkra att de vill säga sanningen, hela
sanningen och intet annat än sanningen. Sådana
självbiografier bruka vara särskilt lögnaktiga,
både med hänsyn till vad de förvanska och
fritt uppfinna och till vad de undertrycka och
utelämna.
De personer som icke känna lust eller behov
av att ljuga äro enligt min uppfattning ur
stånd att författa roliga eller fängslande
självbiografier. De kunna kanske skriva memoarer,
ehuru det icke är säkert. Men troligast är att
de inte borde skriva alls.
Goda självbiografier äro i enlighet med
sakens natur sällsynta. Den danska
skådespelerskan fru Johanne Louise Heiberg har
skrivit sina hågkomster i fyra delar. De som
läsa verket för självbiografiens skull komma
770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
