- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / December 1938 Årg. 7 Nr 10 /
774

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark - Anmälda böcker - Bjerresø, Karen, En lang nat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENNING KEHLER

helhet är boken misslyckad. Om man. i
tankarna tillämpar litet av den självironi och
humor som författaren så totalt saknar på det
självbiografiska materialet, ser man att han
försuttit chansen till en fars. Faktiskt finns
det mycket i den som bara behövde ändras
helt litet för att bli sunt löjeväckande, nästan
å la Wodehouse — precis som det endast
behövs ett par saltkom för att göra en soppa
som är kokt på goda saker välsmakande.

Boken är både ett skrik från en författare,
som angriper och protesterar därför att
tystnaden har sänkt sig omkring honom, och en
bekännelse till tystnaden av religiösa skäl.
Utan att bli omtalad, utan att väcka uppseende,
utan att få reklam kan en författare icke leva,
påstår Emil Bønnelycke. Genom att sänka hans
namn ned i tystnaden har man gjort honom
brödlös. Men utan tystnad går hans själ under
på fåfängans marknad. Ty i tystnaden bor
Gud. Och vad är människan utan Gud! påstår
samme Bønnelycke.

Dessa två motiv, som av författaren dyrkas
i en och samma bok med samma
självmedlidande patos, köra emot varandra som två
lokomotiv på samma spår. Resultatet är
katastrofalt.

*



Emil Bønnelyckes ”Stilheden” innehåller
fragment av en religiös kris och försök till
en omvändelsehistoria. Det är därför som den
trots allt intresserar mera som mänskligt
dokument än de självbiografier som föra fram
icke till en omvändelse (Huruledes jag blev
en kristen! eller: Huruledes jag blev ateist!)
utan till ett skrivbord (Varför och hur jag
blev författare!).

Jag skall nämna ytterligare en självbiografi.
Den är skriven av en femtonårs flicka, elev
i åttonde klassen, Karen Bjerresø, och den
heter ”En lang Nat”. Med rätta har man lagt
märke till denna bok. Den är ovanlig, icke

bara på grund av författarinnans ålder, men
på grund av självbiografiens stora saklighet
och orädda ärlighet, och även därför att
formen — som skulle tyda på en påverkan från
Joyces ”Ulysses” och liknande böcker, om
detta icke var otroligt — är innehållet värdig.

”En lang Nat” är ett fortlöpande referat av
de tankar som avlösa varandra i en liten flickas
medvetande en lång natt. Hon har haft
benröta som liten och har fått rakt ben. Många
gånger ha läkarna opererat hennes ben.
Outsägliga smärtor har hon känt. Och nu ligger
hon i sin säng, i samma rum som sin äldre
syster med föräldrarna i rummet intill, och är
rädd för att hon skall få ont i benet igen. I sin
ångest hetsar hon upp sig till att tro på Gud,
bedja till Gud. Och likväl är hon annars en
käck ateist om dagen. Men natten går
småningom förbi. Med morgonens ljus försvinna
nattens tankar som i en elverhøj som sluter
sig. Då systrarna och föräldrarna vakna är
fasaden återuppbyggd, och Tove är färdig att
knyta an med en ny vardag, som om ingenting
hade hänt under den långa natten. Och vad
har hänt? Ingenting — ty det som man
tänker när man ligger och inte kan sova och är
rädd och ber till Gud, det har ju icke hänt!
Eller har det det? Tove tior det icke — och
hur många tro det? I alla fall inte förrän
nästa långa natt kommer med sina skuggor,
sina tankar, sitt behov av att trygga sig till
Gud.

Denna bok har fått mycket beröm men har
också blivit kraftigt utskälld. Speciellt har den
missförståtts, både av dem som berömt den och
dem som skällt ut den. Jag anser att boken är
beundransvärd. Och jag är icke ett dyft
förargad över bokens religiösa innehåll, som
enligt min uppfattning är fritt från varje
ovidkommande tendens, men som hela tiden har
en prägel av ärlighet och sanningsenlighet. Ha
vi icke alla under en viss övergångstid varit
övertygade ateister och likväl i stånd att tro

774

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 23:21:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-10/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free