Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Diktonius, Elmer, Jordisk ömhet; Ekelöf, Gunnar, Köp den blindes sång, anmälda av Johannes Edfelt - Jändel, Ragnar, Stenarna blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Och där bland träd
som vajar i vind
famlar en skugga
månskensblind:
Död man kör
sitt spann förbi...
Granskogsdunkel...
Molnfeeri...
Som en av samlingens centrala dikter får
man betrakta den stora cykeln ”Nattligt
evangelium”. inspirerad av ett kärleksminne. Så
varmt lysande lyrik har inte skrivits ofta i vår
på kärlekspoesi dock inte fattiga lyrik. Att
söka analysera den skulle tjäna till intet. Men
den, som har öra för en stor känslas fulltoniga
uttryck, han känner och vet, vad han vet:
Ja, jag vet att det är du,
det är du —• innerst inne —
vem du än är! Hemlandsminne.
fångna stjärna gömd i allt,
allt som syntes dött och kallt.
Älskande i natten låg jag,
famlande i mörkret såg jag,
såg med min hand ett fjärran land,
såg med min hud att Gud var Gud.
Så samlar sig också denna lyrik kring en
kärnpunkt och en tro: en tro, trots allt, på
livets möjligheter och på människans:
Och även nu, i dessa dödens tider,
står ändå fast: att den allena,
som tjänar livets sak, skall överleva.
Det är ingen tilltro till ”det färdigas
vänner”, det i Ekelöfs fall är fråga om, men det
är förvissningen om att för släktet finns
jordiskt hopp och mål:
Intet är färdigt, intet är evigt,
intet är kallt och intet är dött,
men varje jordisk natt
är hemligt en julnatt.
Johannes Edfelt
Jändels nya dikter
RAGNAR JÄNDEL: Stenarna blomma. Tiden.
3:50.
Det serena och i ordets bästa betydelse
naiva har alltid varit den jändelska diktningens
signatur. Han tillhör det fåtal människor, som
genom åren lyckas bevara en sinnets
fruktbara öppenhet och klarögda förundran. Eljest
har kanske det ”franciskanska” draget i hans
poesi blivit en smula överbetonat av hans
granskare. Det har visat sig, att denne man
mer än en gång varit mäktig en rättmätig
vrede, och det saknas inte heller i hans nya,
mycket jämna och mycket vackra diktsamling
ord med hullingar och broddar. De riktas mot
tidens oarter, mot dem som betränga friheten
och mot de reklamlystna företrädarna för
religiösa patentmediciner. I levande ord tolkar
han sitt frihetsbegär i dikten ”Den fångne”:
Nu —
över häkten, över fångläger,
vid de fysiljerades murar
planterar friheten blommor i våren —
blommor med blod på hjärtbladen —
i längtan, i hunger.
Frihet, du jagade, älskade,
vi längta dig så —
frihet, vi bida din vårtid.
Eljest är det naturlyriken, lika frisk och
doftande som vanligt hos Jändel, och
tillbakablickarna över en svår vandringsdag, som
tilldrar sig det huvudsakliga intresset i denna
diktsamling. ”Fragment” är titeln på en
diktcykel, som i enkelt innerliga tonfall tecknar
en trots allt obruten mans svåra prövningar.
Den klingar ut i en segerrik final:
Men var jag har varit
dessa år
knappt själv jag det fattar
eller förstår.
Om frågorna ställas,
jag svarar på dem:
Följ blodspåren bort
från mitt gamla hem
till nya förhoppningars
barnslighet,
till hjältebragder
i ensamhet —
följ blodspåren hän
tills ni finner mig här,
med barnen mina
och Dig jag har kär.
Så är jag nu åter
hemma hos mig.
O eldstig, blodstig
och segerstig!
Med tacksamhet dröjer man till slut vid den
kärlekslyrik, som samlingen rymmer. Den är
784
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
