- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / December 1938 Årg. 7 Nr 10 /
783

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Diktonius, Elmer, Jordisk ömhet; Ekelöf, Gunnar, Köp den blindes sång, anmälda av Johannes Edfelt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RECENSIONER

Att sådan sann, stark och lidelsefull
frihets-dikt ännu skrives, är en källa till befriande
glädje. Och att dess komplement: en mild och
stilla förtröstan på livet, fattat som natur och
ande, får så fulltoniga uttryck som i denna
diktsamling, är en lisa, helst i tider som dessa.
”Ett enda mord är jorden”, sjunger Diktonius
i en av nutidsläget inspirerad dikt. Likväl har
han också kraft och mod att sjunga ut sin
milda, levande och växande livstro:

Att älska allt:
det första skamsna lilla
nässelblad,
och vårvägs träck,
befriad dyngas dova doft,
och svunnen drivas härskna bottenbråte.
Att lära sig anamma allt
som rent och skönt,
och se
hur tätt invid varann vi alla bor
inunder samma modersvinge.

*



Gunnar Ekelöfs nya dikter, ”Köp den
blindes sång”, förhålla sig till hans tidigaste
färgmättade, kosmiskt visionära poesi ungefär
som Diktonius’ senaste enkla mullsånger till
hans ungdoms sönderflängda jaguardiktning.
Ekelöfs väg är av stort intresse att följa, ty
utom allt tvivel är han en av de finaste poeter,
modern svensk lyrik äger. Liksom i sin näst
föregående samling, ”Sorgen och stjärnan”,
vinnlägger han sig i sina senaste dikter om
en radikal förenkling. Han gör det i
anslutning till folkvisediktningen, men hans ord har
sin alldeles egenartat sammansatta, innerliga
och sorgsna klang. Det vill synas, som om
bland nyare svenska poeter endast Vilhelm
Ekelund och den Birger Sjöberg, som
uppenbarade sig i ”Kriser och kransar”, haft större
betydelse för honom. Hans väg har, så kan
man i stark förkortning uttrycka saken, gått
från internationell poetisk orientering mot en
utpräglat nordisk ton. Det är en smaksak,
vilketdera man föredrar: egenartad och högt
syftande, understundom djupsinnig poesi, har
han skapat under alla sina genomlupna stadier.

Också hos Ekelöf spelar naturpoesien mot
en bakgrund av nutida nöd och förvirring,
och liksom hos Diktonius är det detta
spänningsförhållande som ger dikterna deras
bröstton. I inledningsdikten, som gett samlingen
dess namn och som för övrigt inte hör till

dess starkaste ting, tecknas människolivet och
dess agerande som en blind flock, upptagen av
futtiga intressen, driven framåt av den rabiata
självhävdelsen, evigt fastklamrad vid Ixions
hjul:

Och de som bländar ska bländas
och de ska bedras som bedrager
och de som hålls och jagar
dagens glittrande slända
ska finna natten lång
i landet ”Det var en gång”...

I sådana tidsbetonade dikter som ”Flykting”
och ”Världspolska” utföres temat ytterligare.
För Ekelöfs pessimism äro de karakteristiska
uttryck, liksom den svit ”Elegier”, som är ett
av diktsamlingens skönaste avsnitt. Vem
känner inte den äkta och sanna poesiens
hemlighetsfulla nerv i dessa strofer, darrande,
hemlösa och förtvivlade och likväl rymmande en
hemlig tro, ett försynt trots allt:

O ljus, minnen av ljus!

Minnen av dem jag älskat,
minnen av ögon, en kort tid trofasta,
minnen av hem jag trott mig äga
eller av hem som hägrat!

Ja, jag längtar hem,
hemlös längtar jag hem,
hem till min kärlek, den enda, goda,
hem till mitt verkliga hem!

Det hemmet är ljust —
i tankarna öppnar jag dörren,
ser allting stå där och vänta.

Ett efter ett

ser jag dem slockna, ljusen,
ett efter ett, genom livet
mot döden, det sista.

Och ändå är det här jag vill leva,
här ’jag ville bli bofast,
här på jorden, med människor.

Vad under om jag dröjer mig kvar
och klamrar mig fast.

I korta, förtätade skisser fångar han dragen
av de tillvarons utlänningar, med vilka han
känner hemlig frändskap: den landsflyktige
Almqvist, den melankoliskt visslande Chaplin.
I minnet gör han vallfart till pojkåren: det
är också en metod ”att klamra sig fast”.
I egendomliga drömdikter fångar han
törn-rosestämningen i den nattliga skogen:

. Månskensvitt
och midnattsblått,
drömgallerier
i susande slott...

783

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 23:21:12 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-10/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free