Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Forsfält, Arthur, Den stora spekulationen; Ingel, Paul Michael, Byn lever, anmälda av Thure Nyman - Løkken, Thomas Olesen, Sin egen mästare, anmäld av Artur Lundkvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
börjar odla dittills okända grönsaker. Man kan
emellertid knappast värja sig för intrycket, att
det liv byn nu lever är ganska artificiellt.
Tyvärr torde det vara i viss mån typiskt för
vissa trakter av Stockholms skärgård.
Detta är den sociologiska sidan av boken.
Den har även en psykologisk. Jag måste
erkänna, att den egentligen intresserar mig
mindre, hur ivrigt än författaren söker
övertyga en om, att Berta är en riktig människa.
Snarare gör hon intryck av att vara något
slags urkvinna, en ”blond bestie”, vars
äktenskap med den vanskapta och halvtokiga
skomakaren inte går ihop med hennes rätlinjiga
och blodfulla natur. Det är något perverst över
det hela, som gör att man liksom håller sig
på sin vakt. Skomakarens enformiga tirader,
de må vara hur realistiskt återgivna som helst,
hör till det direkt tröttande i boken. En gestalt
som har både kroppslig och själslig
påtaglighet är Gustav, den matfriska, skroderande,
fräcka uppkomlingen med sitt förakt för de
dumma lantborna och allt som inte kan ätas,
drickas eller mätas i tusentals kronor. Det är
en praktfull skapelse i en litterärt tacksam
genre med stolta anor.
Paul Michael Ingel har en viss förkärlek för
att berätta i krumelurer. Man kan bli en smula
trött på hans sätt att återge händelser i andra
och tredje hand, att gripa tillbaka i tiden då
och då för att hämta upp förutgående orsaker
till förhållanden man redan fått lära känna.
Tekniken kan nog vara bra, men den får
handhas .med omsorg, om den inte stundom
ska irritera.
Med detta vill jag inte ha sagt, att ”Byn
lever” är en likgiltig bok. Den inger en
stridiga känslor, och följaktligen är den
åtminstone bitvis levande. Men mest luktar det unket
och instängt, och någon riktigt frisk vind med
sol och sälta stryker inte över dessa sidor,
fastän den duktiga Berta får blommor att
trivas på rama hälleberget. Thure Nyman
En fantasifull skomakare
THOMAS OLESEN LØKKEN: Sin egen
mästare. Översättning av Carlo Keil-Möller.
Medéns. 9: 50.
Olesen Løkken kommer nog näst efter
Ander-sen-Nexø i Danmarks folkliga diktning.
Lik
som Nexø i ”Pelle Erobreren” gestaltat sina
egna upplevelser i romaneposets form har
även Olesen Løkken gjort det, bland annat
i föreliggande volym. Han är de fattiga
jylländska hedböndernas, husmännens och
små-hantverkarnas diktare; och det är inte
arbetarrörelsen som främst haft betydelse för honom,
utan nykterhetsföreningarna och
folkbildnings-strävandena. Han är en lika levande människa
som Nexø, men mindre känslosam; det lyser
om honom av en livslust, vari viril energi och
klarögd fantasi förenats. Han förefaller vara
en mångsidig begåvning, ett bysnille av den
riktiga sorten, hantverkare och kulturapostel,
uppfinnare och diktare.
Denna bok börjar med att ynglingen Ole
Bjerg med den sjuka höften släpar sig framåt
den gamla jylländska Kungsvägen på sina
kryckor i begynnande snöstorm. Han har hyrt
en liten kammare hos en husman på heden
mellan Hjørring och Løkken och ska etablera
sig där som skomakare med hjälp av ett arv
på tvåhundra kronor. Först blir det en
veckolång snöstorm, varunder torv såväl som
matvaror tar slut i huset och Ole Bjerg nödgas
krypa under bolstret liksom sitt värdfolk.
Därefter sätter han ivrigt i gång med skomakeriet,
en liten krympling som med oförbränneligt
humör beckar sin tråd och kokar sitt kaffe.
Bygdens flickor börjar nyfiket komma till hans
kammare för att inspektera hans
giftasduglig-het och finner honom tydligen ganska
tillfredsställande. Han avfärdar ett par och nöjer sig
med att kyssa en tredje (hon har svag rygg
och har nyss vuxit ur det läderfodral som
hennes far nödvändigt vill sälja till honom
att göra skosulor av). Han är försiktig, han
vill inte bli fast i förtid, och fantasien spelar
väl i det hela större roll för honom än lidelsen.
Han är redan kännare av bibeln, han slukar
alla romaner han kommer över och insuper
begärligt vetande ur ett konversationslexikon
som utkommer i otaliga häften. Han skaffar
sig det första fotogenkök någon hört talas om
och folk tittar försiktigt in till honom, rädda
för den dånande apparaten med de grönaktiga
flammorna. Han är likaså den förste i trakten
som skaffar sig cykel; han känner sig med ens
nästan befriad från sitt lyte och tillbringar alla
söndagar på lyckliga utflykter i naturens och
människornas innehållsrika värld. Cykeln blir
hans enda käresta en tid framåt.
806
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
