Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Zernatto, Guido, Sanningen om Österrike, anmäld av Ulf Brandell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
givetvis i landsflykt, men i motsats till många
av sina skrivande olyckskamrater förmår han
alltjämt att se kallt och klart på förhållandena
i sitt forna hemland, det finns i hans
framställning intet av den hätskhet, som präglar
mycket av den politiska emigrantlitteraturen,
en hätskhet, som visserligen är förståelig men
lätt inger läsaren en känsla av förvridna
perspektiv och bristande fakticitet. En stark
reservation måste dock göras för skildringen
av den österrikiska socialdemokratien, den
präglas visserligen icke av någon egentlig
fientlighet, men man reagerar ändå inför Zernattos
försök att framställa Dollfuss’ med Mussolini
avtalade och kallblodigt förberedda krossande
av den österrikiska arbetarklassens frihet som
en besinningslös arbetarrevolt mot ett välvilligt
regemente.
Sedan författaren blivit förbundskansler
Schuschniggs högra hand, får han en klar
uppfattning av alla de motsättningar mellan
Schuschnigg och Starhemberg, Schuschnigg
och Hitler, Hitler och Mussolini, som på sätt
och vis ”konstituerade” den österrikiska staten
under dess sista år. Zernatto inser, att när
Mussolini efter sitt angrepp på Abessinien
hade brutit med västmakterna och militärt
försvagat sitt rike i Europa, samtidigt som den
tyska upprustningen medfört en motsvarande
förstärkning för Tysklands del, så måste
Österrikes självständighet bli problematisk. Folkets
egen vilja var en sekundär angelägenhet.
Juliöverenskommelsen 1936 innebar i realiteten
blott en ny metod för den nationalsocialistiska
aktiviteten i Österrike, och när denna inte
syntes leda till målet, ingrep Hitler direkt och
kallade Schuschnigg till Berchtesgaden.
Zernatto meddelar emellertid, att det hösten 1937
cirkulerat åtskilliga rykten om en tysk
inmarsch i Österrike. Angående mötet i
Berchtesgaden lämnas ingående upplysningar,
grundade på direkta informationer från
Schuschnigg. Bland annat får man veta, att Hitler
i de mest ringaktande ordalag uttalat sig om
Italiens militära kapacitet och förklarat, ”att
om det kom till krigiska förvecklingar mellan
Tyskland och Italien, skulle det inte behövas
mer än hundratusen tyska soldater för att jaga
hela den italienska armén på flykten”. En
vacker bakgrund till axeln Rom—Berlin! Trots
att Schuschnigg var fullt på det klara med
Hitlers innersta syften, samtyckte han dock
till dennes krav på öppen nationalsocialistisk
aktivitet i Österrike (visserligen officiellt inom
Fosterländska frontens ram) och till
utnämnandet av nationalsocialisten Seyss-Inquart till
polisminister. Enligt Zernatto hyste nämligen
kanslern dels en stark tro på det österrikiska
folkets motståndskraft, dels räknade han med
en förändring i världsläget, framför allt en
nära förestående normalisering efter lugnare
linjer av det nationalsocialistiska
revolutions-tillståndet i Tyskland. Ännu på morgonen den
11 mars ansåg Schuschnigg det uteslutet, att
Hitler skulle våga begå en våldshandling mot
Österrike, då detta skulle bereda honom
internationella svårigheter.
Berchtesgadenavtalets resultat blev
emellertid en stark psykisk depression bland den
”österrikiskt” sinnade befolkningen, och för
att ge denna befolkning möjlighet att hävda
sig fattar Schuschnigg det ödesdigra beslutet
om folkomröstning. Zernatto säger sig ha
avrått från denna men anser, att så som frågan
var formulerad, skulle även
nationalsocialisterna ha kunnat rösta för regeringen. Han
lämnar också den sensationella upplysningen,
att Seyss-Inquart den 10 mars förklarat sig
villig att följande dag tala i radio och
uppmana Österrikes nationalsocialister att rösta
ja! När Zernatto meddelade Seyss-Inquart sin
beräkning, att mellan 68 och 75 procent av de
röstberättigade utan särskild påverkan skulle
rösta ja, svarade polisministern, att detta stämde
med hans egen uppskattning. Nu ingriper
emellertid Hitler direkt, med matematisk precision
inregistrerar Zernatto varje moment i
Österrikes sista dagar. Den nationalsocialistiske
ministern Glaise-Horstenau, som 10 mars
besökt Hitler, anländer följande morgon till Wien
med direkta förhållningsorder. Seyss-Inquart,
som hos Zernatto framstår som en relativt
moderat personlighet utan varje självständigt
inflytande, tvingas plötsligt att ändra mening
och överlämnar tillsammans med
Glaise-Horstenau ett brev till österrikiska regeringen med
krav på folkomröstningens uppskjutande och
omläggning. Då Schuschnigg vägrar,
telefonerar Seyss-Inquart till Berlin, talar med
Göring och återkommer med en papperslapp
där fältmarskalken efter samtal med Hitler
dikterat ner ett par rader. Under krigshot
kräves här Schuschniggs avgång, icke ens av
fiktionen om Österrikes självbestämningsrätt
825
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
