- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Februari 1938 Årg. 7 Nr 2 /
122

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henning Kehler: Brev från Danmark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HENNING KEHLER

religionen tages ifrån en människa. Då härskar
hänsynen till individens (klassens, nationens
eller rasens) framgång oinskränkt med alla
de följder som erfarenheten och historien
visar oss: tvivel och förtvivlan, mord och
självmord.

Helge Rode var alltså med i kampen, och
i sin krets, så långt den räckte, en förare
i kampen för att återföra religiositeten och
religionen till det humanistiska och intellektuella
livet och på det viset råda bot på de olyckor
som brandesianismens antireligiösa och
anti-kristna polemik hade vållat. Han var en
human religionsfilosof och kritiker, men icke
någon vidare kristen. Han hade ingen del i
eller sympati för de rörelser som vilja göra
religion (och kristendom) till en sak för
demokratien (social kristendom) eller för
plutokratien (fashionabel kristendom). Han
var först och främst en stor prosaskribent
— snarare större i denna sin egenskap än
som lyriker. I detta hänseende var han, sans
comparaison i övrigt, icke olik Heine.

Helge Rodes död var den viktigaste
händelsen i dansk litteratur och kultur under
1937. Och dock var hans insats i allt
väsentligt redan gjord. De sista tio åren han levde
hade hans inflytande minskat, liksom även
hans produktionskraft hade avtagit ganska
märkbart.

*



De yngre diktarna mellan trettio och femtio
ha inte gjort sig synnerligen bemärkta under
1937. Emil Bønnelycke, under tiden närmast
efter världskriget ett mycket stort lyriskt
hopp, var redan 1925 under horisonten. Tom
Kristensen, som år 1936 sände ut den mycket
goda diktsamlingen ”Mod den yderste Rand”,
kom i fjol icke med någon bok. Hans
Hart-vig Seedorff-Pedersen, utan tvivel den
populäraste av lyrikerna omkring fyrtio år, kom
visserligen efter två års förlopp med en ny

samling vers, ”Genskær af Stjernerne”, men
denna bok mottogs tämligen oblitt av kritiken.
Här spelade säkert Hans Hartvig
Seedorff-Pedersens popularitet in. Då han för några
år sedan fyllde fyrtio år firades denna
händelse på ett ganska utmanande sätt av de
kretsar i Danmark som sedan gammalt tagit
patent på ”frisinnet” — den moderna
litteraturens och moralens högmodiga lilla sekt av
fariséer — och Seedorff-Pedersen var
naturligtvis vid detta tillfälle det mer än villiga
offret.

Hans nya verssamling betecknar på intet
vis ett framsteg från de dikter med vilka han
slog igenom i ”Vinløv og Vedbend”, ”Hyben”
och ”Fra Danmark til Kina”.
Seedorff-Pedersen har stått stilla — men tiden är icke
densamma. Och som en kritiker (Kai Friis
Møller) skrev: ”Man bliver ikke Mester af at
gentage sit Svendestykke i det uendelige.”

Icke desto mindre finns det dikter även
i den nya verssamlingen som äro helt enkelt
mästerliga: ”1 Rue Visconti”, ”En Svane bag
Glas” och ”Arankas Fletning”. Den
hantverksmässiga duktigheten besitter Seedorff-Pedersen
ständigt i överflöd, även om hans smak är
långtifrån säker — icke ens i det formella, till
exempel rimmet, som för honom är
virtuosnummer och djävulsdrillar intill gränsen för
det kväljande. Det var en ren lättnad att komma
till den sista dikten i samlingen,
koffertdikten, i vilken Seedorff-Pedersen besjunger
sin själs slitning mellan bortlängtan och
hemlängtan i fri, även från slut- och bokstavsrim
fri vers, som frejdigt marscherar fram under
en ohygglig börda av främmande ord och
globetrotterkunskap.

Den som inte går framåt lämnas med
nödvändighet bakom. Denna urgamla sanning har
åter bekräftats i Seedorff-Pedersens fall. Han
har i god tro (eller nästan god tro) fortsatt
att vara densamme. Men hans publik har blivit
mindre och mindre — tills den nästan blivit

122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 00:20:38 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-2/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free