Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - von Schenk, Ernst, Die Briefe der Freunde - von Hofmannsthal, Hugo, Briefe 1900—1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
NYA TYSKA BÖCKER
Brevsamlingarna utgör en påfallande stor
och växande del av den nya tyska bokfloden.
Man Söker efter mänskliga dokument och
tror att man kan finna sådana omedelbarast
i breven. Detta är skälet till att man gett ut
en volym, ”Eine Welt schreibt Goethe”, som
sammanför alla de viktiga brev som Goethe
inte skrivit men mottagit. Och av samma skäl
trycker man en samling engelska brev från
alla århundraden i tysk översättning; man
hoppas lära känna det andra landet närmare
och bättre genom dessa mänskliga dokument.
En av de värdefullaste böckerna i denna
utsända brevlitteratur är den volym, ”Die
Briefe der Freunde”, som schweizaren Ernst
von Schenk sammanfört och utsänt på
förlaget Die Runde i Berlin. Goethes tidsålder
möter oss här i vänskapens spegel. Men denna
litteraturhistoriska bestämning säger ingenting
om den inre rikedom som här uppenbarar
sig — och det är en tysk andlig rikedom, det
är det glädjande och tröstande. Tvärsigenom
alla mörker lyser här ett människokärlekens
och vänskapens, ett öppenhetens och den
kärleksfulla gemenskapens generösa ljus.
Femtiotvå brevskrivare, som skiljer sig både till
härstamning, ålder och kön, och som
representerar många yrken från diktarens till
militärens — men ändå är de trots sin
mång-stämmighet en enhet i bekännelsen till vox
humana, i sitt tappra och självklara
partitagande för individen och dess självhävdelse
i tidens Sturm und Drang. Det är inte någon
marschrytm som förenar dessa människor, de
hänger samman i vått och torrt inte genom
något yttre tvång utan genom eget fritt val.
Trots allt det överdåd som utmärkte särskilt
den unge Goethes tid, så överdrivs här aldrig
det individuella, det förs aldrig fram på ett
förmätet sätt utan står i bästa
balansförhållande till land och stat, folk och tradition. Var
och en av dessa många stämmor kan och har
rätt att tro att den är sin tids och sitt
Tysklands viskande och tonande stämma. Vilken
underbar överensstämmelse i humanitetens
ideal! Man ser in i dessa brev som i en
flammande majestätisk solnedgång; vad som i ett
av dessa brev sägs med tanke på en speciell
vän kunde man tillämpa på alla de vänner
som här dyker upp inför oss: ”Hett brann
vi! Gud hade ett gott behag till oss!”
Det låter nästan som en direkt fortsättning
när Hugo von Hofmannsthal mer än ett
århundrade senare skriver i ett brev:
”Vänskap mellan män kan inte utgöra livets
enda innehåll, men jag tror att en sådan
vänskap är det renaste och starkaste som livet
rymmer; för mig är denna vänskap — vid
sidan av det yrke som jag fötts med — väl
det enda som jag icke skulle kunna tänka mig
sakna i livet, och jag tror att jag skulle ha
sökt denna vänskap i vilka omständigheter jag
än kommit till världen.”
Dessa vackra ord finner man i Hugo
von Hofmannsthals ”Briefe 1900—1909”, som
125
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
