Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oskar Maurus Fontana: Nya tyska böcker - Anmälda böcker - Rilke, Rainer Maria, Briefe 1914—1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSKAR MAURUS FONTANA
liksom breven 1890—1901 har utkommit på
Bermann-Fischers förlag i Wien. Om det
första bandet dominerades helt av den unge,
sällsynt brådmogne och öppne Hofmannsthal,
så kan man sammanfatta de senare årens brev
i ett uttalande av Hofmannsthal till en vän:
”Vad jag gör och eftersträvar skall
allteftersom tiden går te sig alltmer
sammanhängande, allt enklare, mänskligare och
begripligare.”
På ett beundransvärt sätt visar det sig här,
hur Hofmannsthal efter sin första ungdoms
nästan oroande rika blomstring nu försöker
samla alla sina krafter, hur han strävar bort
från lyriken, eftersom faran för att atomiseras
där är för stor, och försöker komma fram till
en avgörande punkt, till dramat som andlig
kampsymbol, till att bli väsentligare och allt
fastare rota sig i det mänskliga. Det kan med
säkerhet inte ha varit lätt för honom, han
måste mödosamt kämpa för att nå målet, och
först om man håller detta i minnet kan man
rätt förstå varför han söker sig till
människorna i vänskap, och fatta själva allvaret
i djupet i denna hans orientering. Till det
yttre framflyter detta liv, som under åren
1900—10 skapar de betydande verken ”Das
gerettete Venedig”, Oidipusdramerna och
”Elektra” samt lägger grunden till
”Jeder-mann” och ”Der Rosenkavalier”, ytterst lugnt,
borgerligt och sorgfritt och dessutom mycket
framgångsrikt. Men hans inre liv var härjat
och ödelagt.
”Man kan inte stå ut med att alltid sitta
i den egna fantasiens fängelse. Just därför att
man aldrig får existera för någonting annat
än sin fantasi, sågar man ju av den gren som
man sitter på.”
Under vilken kamp, under vilket tryck
tillkommer inte alla dessa verk! Hofmannsthal
avtvang sig dessa böcker med en sammanbiten
energi, som nästan förde honom till
självförintelse, det framgår av hans brev. Moderna
unga människor kan inte få en bättre skolning
än den som Hofmannsthal ålade sig själv och
i hela sitt liv också följde — det är det
förebildliga hos honom:
”Man kan avtvinga sig själv den riktiga
utvecklingen, det tror jag fast och visst. Man
får bara aldrig ge efter, aldrig sjunka nei’
under den nivå som man själv i starka och
klara stunder har fixerat, och aldrig utlämna
sig själv till tvekan eller den avskyvärda
förtvivlan, vars hemska kärna ingenting annat
är än glädjen åt själv förödelsen.”
Många av Hofmannsthalbreven riktades
redan under denna epok till Rainer Maria
Rilke. Av denne diktare har Inselförlaget
i Leipzig nu fullbordat den stora
brevpublikationen, som numera föreligger i sju band; helt
nyligen utkom nämligen Rilkes brev från åren
1914—21. Testamentariskt förordnade han
om utgivandet av sin korrespondens:
”Eftersom jag från en viss tidpunkt i mitt
liv ibland har brukat lägga ned en del av min
andliga kraft i brev, så ligger från min sida
ingenting i vägen för ett publicerande av de
av mina brev som mina korrespondenter
kanske bevarar.”
Genom dessa ord är det tydligt att han
vill ha sina brev betraktade som ett
komplement till sina verk på vers och prosa. Och
det är de också. Vid sidan av hans diktning
framträder de som ett likaberättigat
bekännelseverk. Alla dessa brev visar den underbara
enheten i hans liv, de visar oss hans
tankevärld som en värld av upplevelser. Rilke var
den siste store brevskrivaren i vår
telegramepok, som i viss mening tolererar det
mänskliga endast i stenogramtecken. Rilkes brev
strömmar som en katarakt, han behöver
tydligen varken någon yttre anledning eller någon
adressat, de kommer från alla möjliga platser
på jorden men härstammar ändå alla från en
enda punkt: ensamheten — de ligger som mitt
i oändligheten utan varken början eller slut.
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
