Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Anmälda böcker
- Haalke, Magnhild, I selen; van Genderen Stort, Reinier, Peter och Inez, anmälda av Margit Abenius
- Wildenvey, Herman, Vinghästen och världen, anmäld av Nils Bohman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Hennes inåtvända konst är exklusivt riktad
just på detta. I den nya studien ”1 selen” har
Magnhild Haalke lämnat själslivets utmarker
och rör sig på tryggare grund. Den målar med
ett spel av ljus och dagrar flickan Grys liv
på gården bland myrarna. Hon är bara barnet
men tvingas tidigt in under oket. Muskler,
själ och sinne längtar ut i ljuset till lek och
ansvarslöshet, men hon hålles fången av
vagg-barnet, kedjas av ord om ansvar och
pålitlighet. Men livet växer i henne; det är
moderskänslor som utvecklas hos Gry, en
beskyddande känsla för alla hjälplösa varelser, och
kärlekens första vaknande rörelser gäller
sockenbarnet, fattigpojken Sem, som hon
möter någon kort stund under slitet. I denna
tillvaro av möda, där var och en har sin
plats som en nödvändig kugge, rör sig modern,
oföränderligt sysselsatt, som tillvarons fasta
medelpunkt. Hon är förebilden. Så formas
kvinnans öde. ”En hel bråte med bilder drog
igenom Gry när hon satt och hörde modern
tala allvar med henne på det viset. Hon förstod
meningen. Det var tusen saker som en kvinna
var bunden vid, så var det. Saker som blev
lagda på deras själ och hjärta tidigt, så att de
skulle uppföra sig som riktigt var och bli
tåliga. De skulle bära, bära alltid, bära allt,
de var födda att ha det tungt och krångligt,
att bära största andelen av livets tyngd. De
skulle vara fastheten och hålla ihop något. De
skulle vara stadgan och styrkan.”
*
Brytningsårens skyar och stormar och
kärlekens förspel är temat också i holländaren
Reinier van Genderen Storts lilla roman
”Peter och Inez”. Jag känner inte till något
om författaren, men boken förmedlar en fin
bekantskap. I en snabbt och eldigt rytmisk stil
berättas historien om Peter och lilla Inez, som
när tiden är mogen drivs tillsammans,
snuddar vid varandra, väcker till liv i varandras
själar okända anlag och högspänt liv för att
till sist drivas åtskils. Peter, som är frukten
av en djupt disharmonisk förbindelse mellan
två omaka, tycks lyda en kompassnål inom sig
själv, som pekar mot det andliga livets extaser
och en väg in i djup ensamhet, men lilla Inez,
som har för vana att hoppa några steg på
gatan när hon går, måste välja en väg till
harmoni och normal lycka. Man fängslas av
glöden och den tyglade intensiteten i denna
skildring av vårflodsveckor och sjudande
stegring, då känslan är sig själv nog. Och själva
bakgrunden till den psykologiska berättelsen
är förtjusande, liksom färgad av
känslointensi-teten: det är dagligt liv i ett gammalt
borgarhus, där tingen har soliditet och patina, öch
det är strövtåg i landskapet, där farbror Sijmen
tolkar naturens kärleksliv för lilla Inez med
en mystikers glöd. Margit Abenius
Vinghästen och världen
HERMAN WILDENVEY: Vinghästen och
världen. Översättning av Elsa Thulin.
Gebers. 8: —.
Herman Wildenveys ”Vinghästen och
världen”, som kommit ut på svenska i Elsa Thulins
översättning — vilket betyder, att den är
ypperlig — behandlar författarens
barndoms-och ungdomsupplevelser. Det är en poet som
skrivit boken, och den präglas också i hög
grad av ett starkt personligt temperament. Allt
det charmfullt skalkaktiga, allt det älskvärt
ironiska, allt det mjukt raljanta, som man
gärna förknippar med Wildenveys poesi, har
här tagit prosans form, men del har förblivit
luftigt och ljust och lätt som hans musas
innersta väsen. Vad Wildenvey berättar är
inte djupsinnigt, men det är sett med klar
blick och upplevt med varm känsla. Det glada
och lustiga uttrycket gömmer ofta en
grundton av vänligt vemod. Det är en diktare som
står bakom orden, och därför ha alla de
skiljaktiga och heterogena element, sorn bruka
sammanfogas till en självbiografi, samlats i en
fast och enhetlig brännpunkt: den
stoffomska-pande fantasien. Det är sällan en
självbiografi har en så genomarbetad konstnärlighet
som Wildenveys, och det beror på att han har
tagit hand om ämnet och inte ämnet om
honom, vilket senare brukar leda till de
personhistoriska katastrofer, som vanligen gå
under beteckningen ”minnen”.
Med glatt och suveränt humör har
Wildenvey skildrat sin vandring från överraskning
till överraskning under barndomsåren i Norge
och ungdomsåren i Amerika, ty han kan inte
komma ifrån att livet ständigt har haft en
mängd förbluffande och komiska upplevelser
144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 00:20:38 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-2/0066.html
