Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Wildenvey, Herman, Vinghästen och världen, anmäld av Nils Bohman - Boo, Sigrid, En dag kom hon tillbaka, anmäld av Ann Bouleau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
i beredskap åt honom. Mycket beror
naturligtvis detta på att han själv uppfattar saken så;
när han har ställts inför ett utslag av ödets
nyckfullhet har det gett honom en
galghumo-ristisk vink om hans eget förhållande till
världen. En diktare har det privilegiet att se
bättre än folk i allmänhet, och den saken visar
Wildenvey på tydligt sätt i sin förtjusande
memoarsamling. Men han visar framför allt,
att vad som skiljer en god självbiografi från
en dålig inte är yttre händelser utan inre: att
konsten att trolla om de upplevda ödena till
personlig andlig egendom är den yppersta och
första förutsättningen för att de ska anses
värda trycket. Den ljusaste sångaren i Europas
kargaste land har lyckats förverkliga det höga
idealet att göra självbiografien till en form
av lätt och bevingad dikt, och när det svenska
förlaget försett omslaget till hans bok med en
pegas^ som har fjärilsvingar, är det en riktig
och träffande symbol för både den mentalitet
och den uppfattning av världen, som komma
till synes i ”Vinghästen och världen”.
Nils Bohman
Psykoanalys
SIGRID BOO: En dag kom hon tillbaka.
Översättning av Elsa Thulin.
Gebers. 6: —.
Succéförfattarinnan Sigrid Boo kommer
denna gång med en allvarlig roman. Hon har
ställt sina karakteristiska talanger i den
psykologiska människoskildringens tjänst, och
resultatet har blivit snart sagt överväldigande.
Detta är inte bara psykologi, det är nästan
ett freudianskt skolexempel. Detaljerna
överflödar, och det är säkerligen en bok som illa
tål att läsas om. Var detalj har för mycket
betydelse, den skall tvärsäkert några sidor
längre fram tas upp igen, en, två gånger, ältas
om och tas till utgångspunkt för en ingående
och stundom ganska pinsam analys.
Romanhjältinnan är en skön kvinna med
mindervärdighetskomplex. Emedan hon inte
lyckas vinna sitt ungdomssvärmeri, ger hon
sig åt ett musikgeni, och då hon i samma
sammanhang blir centralfigur i en småstadsskan-
10. — B. L. M. 1938.
dal måste hon också gifta sig med honom.
Med honom och en fullt utbildad hysteri
kuskar hon sedan omkring från världsstad till
världsstad, från skönhetsinstitut till
skönhets-institut. Romanens egentliga handling börjar
när hon efter sex år återvänder hem för att
med hela sin energi reda upp sitt trassliga
äktenskap.
Hon börjar med att rota upp i sina
barndomsminnen, drar med förkärlek fram de
talrika situationer som föranlett skamkänslor och
bara alltför tydligt lagt grunden till hennes
nuvarande mindervärdighetskänslor. Hon
redogör noggrant för sitt förhållande till fadern,
modern och vart och ett av syskonen under
uppväxttiden och sammanträffar slutligen
också med dem i verkligheten. Det hampar
sig inte bättre än att hon också sammanträffar
med sin ungdomskärlek, som under sex år
visserligen hunnit skilja sig men för övrigt
tydligen förblivit samma obekymrade och litet
tama pojke som under skolåren. Hon smusslar
undan ett telegram som kallar henne till en
brors sjukläger för att kunna sammanträffa
med honom på en bal, där hon lovat sig själv
att förföra honom och fira en skönhetsvårdens
triumf. Hon misslyckas, brodern dör, och hon
har ännu en skamkänsla att lägga till
handlingarna. Med seg energi fortsätter hon
emellertid sin förförelsekampanj, griper förtvivlat
efter vart halmstrå men sjunker likafullt, och
när boken är slut syns hennes äktenskap bara
ännu sjukare än förut.
Detta har tyvärr inte varit författarinnans
mening. Man förstår att Sigrid Boo har velat
lägga mycken betydelse i Dagruns bikt för sin
undergivne make, liksom i hennes redliga
beslut att genom eget, självständigt arbete
rädda sin personlighet. Men läsaren har redan
hunnit få ett alltför starkt intryck av att hon
kommit på fallrepet. Ett lyckligt slut blir här
en psykologisk kullerbytta. Boken är ett
aktningsvärt försök till människoskildring, men
författarinnan har tröttnat innan hon hunnit
i hamn. Analysen är ännu inte slutförd. Man
hade hellre undvarat många i och för sig
välgjorda detaljer på ett tidigare stadium.
Kanske hade man då också sluppit lägga igen
boken med en tråkig eftersmak av monomani.
Ann Bouleau
145
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
