Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Attorps, Gösta, En resa i Finland, anmäld av Johannes Edfelt - Lundmark, Johan, Innan doktorn kom, anmäld av Sven Barthel - Bolinder, Gustaf, Över Anderna till Manastara, anmäld av Sven Barthel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
1 en avslutande uppsats, ”Finnarna,
finlandssvenskarna och vi”, berör Attorps ett aktuellt
nordiskt frågekomplex. Vad han har att säga
i dessa brännbara frågor är präglat av klok
behärskning och förnäm måttfullhet, av vilja
till samförstånd och kärlek till den svenska
kultur, som i öster för en heroisk kamp för
sin existens. Johannes Edfelt
Lappländskt
JOHAN LUNDMARK: Innan doktorn kom.
Arjeplogsskildringar. Bonniers.
4: 75.
Johan Lundmark är uppväxt i Adolfström,
sedermera bosatt i Jäkkvik, kommunalpamp
och känd och. betrodd person i Arjeplogs
socken. Han har nu rakt på sak och utan
krusiduller nedskrivit sina memoarer, och det
har blivit en bok som man gott kan
rekommendera. Hans minnen från livet i mellersta
Lappland under senare hälften av
aderton-hundratalet har värde både som förströelse
och dokument, man läser dem intresserat.
Hans skildringar har den stillsamt sakliga ton
man annars förgäves efterlyser hos det mesta
som skrivs om Lappland.
Lundmark föddes 1858. Sin första
undervisning fick han av föräldrarna. Det var att
läsa katekes om vinterkvällarna. ”Kvinnorna
spunno och sydde, männen snickrade och
lagade fisknäten och vi katekesläsare fingo
sitta med ryggen mot spisbrädan och hålla
boken litet högre för att tillgodogöra oss
eldskenet från brasan. Stack då huvudet upp
ovanför spiskanten, fick man lägga ett vedträ
bakom huvudknoppen för att behålla hår och
skinn osvedda.” Den förste småskolläraren
kom till Adolfström hösten 1870 och stannade
tre veckor. Han bar på ryggen en tunnsäck
som innehöll några tabeller, skiffertavlor och
grifflar. Hans meriter utgjordes av ett år
vid Avans lantbruksskola och några veckors
vistelse hos den gamle folkskolläraren i
Arjeplog ”för att studera de fyra räknesätten i hela
tal jämte något bråkräkning. Det senare ansågs
dock inte så nödvändigt för en småskollärare
på den tiden, då eleverna för det mesta i brist
på skrivmaterial räknade på fingrarna och
summerade med renblod på björknäver.” —
Ingen läkare fanns på närmare håll än Piteå.
Han kom farande en gång om året till
marknaden i Arjeplog, som givetvis var årets
händelse. Där passade också prästen på att hålla
husförhör med de nedresta ödemarksborna.
Det går inte att redogöra för hela innehållet
i Lundmarks bok, den handlar om så mycket
— timmerkörning och björnjakt, blodstillning
och trolleri, brännvinssmuggling och olaga
hästinförsel från Norge, legender och
traditioner. Av särskilt intresse är skildringen av
de svåra nödåren i slutet av 1860-talet och
redogörelsen för hur det gick till att mala
tall-barksmjöl och bereda lav till människoföda.
Och berättelsen om bildandet av Hornavans
Ångbåts- och Industriaktiebolag är ett stycke
verklig norrlandshistoria.
”Innan doktorn kom” kan lämpligen läsas
jämsides med Hans G. Westerlunds något
tidigare utkomna utmärkta skildring av nutida
nybyggarliv. Båda böckerna skildra samma
del av Lappland och komplettera varann
förträffligt. Sven Barthel
God Bolinder
GUSTAF BOLINDER: Över Anderna till
Manastara. Bonniers. 7: 50.
Professor Bolinders bok handlar om den
forskningsfärd han i sällskap med sin hustru
företog i de nordliga gränstrakterna mellan
Colombia och Venezuela juni 1936—juli
1937. Färden bekostades huvudsakligen av
Colombian Petroleum Company, som
bearbetar oljefyndigheter i Catatumboområdet och
därför önskar komma i fredlig kontakt med
indianerna i Sierra de Perija. Det gällde alltså
en kombinerad vetenskaplig och diplomatisk
expedition genom outforskade områden, för
vilken Bolinder med sin rika och ingående
kunskap om landet och indianerna var den
rätte — för att inte säga den ende — mannen.
Om de omfattande och noggranna
förberedelserna och rekognosceringarna handlar
första hälften av boken. Där ger Bolinder
dessutom i några klara och översiktliga kapitel
läsaren ett begrepp om förutsättningarna. Den
andra hälften skildrar själva färden, som blev
mycket krävande men resultatrik. Som de
första vita människorna lyckades Bolinder
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
