Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Willners, Bo, Små möten i stora städer; Munthe, Curt, Blommande värld, anmälda av Nils Bohman - Attorps, Gösta, En resa i Finland, anmäld av Johannes Edfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
hans humor, som även har plats för mera
raljerande människokarakteristik, blommar friskt
i till exempel presentationen av den spanske
kvinnotjusaren Pepe från Alphonse XIII:s
regeringstid. Den lyriska ådra, som Willners
förfogar över, gör till exempel beskrivningen
av besök på Clunymuseet i Paris till ett
stycke behaglig stämningskonst.
Willners’ bok förmedlar inte bekantskapen
med sensationella händelser och upplevelser,
och den har inte heller sådana pretentioner,
men den speglar mänskligt liv i andra länder
genom själstillstånd, som återges med fin och
skicklig nyansering, och därför läser man den
med en angenäm känsla av att vara i
kultiverat och älskvärt sällskap.
Curt Munthe har tillbragt en stor del av
sitt liv på resor, och när han nu till en bok
samlat intryck från den värendska hemtrakt,
som ligger hans hjärta närmast, har det ofta
skett i form av en jämförelse med
förhållanden på andra trakter av jorden. Vad han
framför allt konstaterar är, att de stora
mänskliga upplevelserna äro sig tämligen lika
överallt: ”Fast maten smakar olika i Stockholm
och i Paris, fast nymånen hänger vertikalt
över Sverige och horisontalt över Argentina!
Samma fröjder och sorger, samma etapper
på livets väg, samma tankar kring ett barns
huvud, en döds kista. Samma längtan efter
freden som det högsta och bästa.” Den
uppfattningen är ett uttryck för hans humana
patos, som kommer fram på olika sätt i
boken: i kärleken till det mänskliga utan
hänsyn till parti eller klass, i pieteten för det
förgångna och i drömmen om samförstånd på
jorden. De Värendsbor, som Munthe
huvudsakligen skildrar i sina skisser, ha lämnat
den konkreta gestaltningen av hans drömmar
om det sant humana. Med minnesgodhet och
sympatisk förståelse har han tecknat adel,
präster, soldater och bönder från flydda tider,
och den patriarkaliska demokrati, som han
sett realiserad i deras förhållande till
varandra, har fyllt honom med hopp även för
framtiden, ty den har varit förutsättningen
för den nuvarande samhällsordningen.
Liksom Willners har Munthe aktningen för
medmänniskan som en av sina vackraste och
betydelsefullaste tillgångar: den ger hans
skildringar en nobless och förnämhet, som endast
tillkomma verk av en andens gentleman.
Nils Bohman
Intryck från Finland
GÖSTA ATTORPS: En resa i Finland.
Norstedts. 4: 50.
Gösta Attorps torde vid detta laget höra till
våra mest tränade resenärer, och han vet också
att på en ytterst välondulerad prosa uttrycka,
vad han sett och upplevt med sina fem sunda
sinnen. Han är som skribent en balanserad
herre, som visserligen aldrig ger sig ut på
djupt och upprört vatten men på vars
omdömen man kan lita, såtillvida som de aldrig
synas ha tillkommit i hast utan snarare efter
välöverlagd sondering.
Till sina reseskildringar från Mellaneuropa,
från Spanien, England och Irland fogar han
nu en ny volym, vari han berättar om en resa
i vårt östra grannland. Färden har via Åland
— om vars natur och segelfartyg Attorps
förtäljer på ett underhållande sätt — gått genom
Österbotten och det inre Finland till Karelska
näset och vidare — med uppehåll bland annat
i Viborg och Borgå — till Helsingfors. Det är
en resa, som bjudit omväxling inte bara i fråga
om yttre sceneri och landskapskaraktär. Den
har gett anledning till många anknytningar
till den klassiska finlandssvenska litteraturen,
bland annat en högeligen roande uppsats om
”Fältskärns berättelser”. ”Vatten och skog”
heter ett instruktivt kapitel från finska
skogsavverknings- och flottningsområden, och i den
skiss, som fått titeln ”En å flyter fram”,
skildrar författaren det lojt framslingrande men
ändå högst fascinerande vattendrag, som heter
Systerbäck. Vistelsen i Borgå ger författaren
helt naturligt tillfälle till betraktelser över den
man, som i högre grad än andra tryckt sin
stämpel på denna stad och gjort den ryktbar.
Man ville skriva under, vad Attorps yttrar om
Borgå och Runeberg: ”Han torde, i europeisk
historia, ha betytt mer för sitt folk än någon
annan skald betytt för sitt. Weimar är en
vallfartsort i Tyskland och Stratford i England, men
i Borgå — denna andens brunnsinrättning —
drack en hel nation kraft och uthållighet.”
152
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
