Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Isak Dinesen
är som alla veta pseudonym för den danska
baronessan Karen Blixen-Finecke, född
Dinesen. Det är nu ett par år sedan denna
egenartade författarinna dök upp i den nordiska
litteraturen, i samband med att hon återvände
till Danmark efter ett halvt livs vistelse i
tropikerna. Det kosmopolitiska, exotiska draget
framträdde klart i författarskapet.
Omständigheterna kring baronessan Blixens
litterära debut voro denna litterära
mystifika-tör fullt värdiga. Medan den hemvända
emigranten stillsamt inrättade sig i det ovana
fosterlandet och — vad vet jag? — i största
obemärkthet slog sig ned i ett gammalt hus
vid Öresund utkom i Amerika boken ”Sevcn
Gothic Tales” av Isak Dinesen. Den väckte
omedelbart det största uppseende och hänförde
kritikerna, men ingen visste vem den
fascinerande sagoberättaren med det skandinaviskt
klingande namnet var. Först efter en tid
avslöjades pseudonymen, och häpnaden blev då
fullständig, eftersom det visade sig att dessa
konstrika, språkligt virtuosa berättelser voro
skrivna av en som icke hade engelskan till
modersmål och till yttermera visso icke
tidigare sysslat med författarskap.
De gotiska sagorna upprepade sin framgång
i England, och därpå nådde de äntligen genom
en svensk översättning (”Sju romantiska
berättelser”) det Norden som de genom ursprung
och delvis stämning tillhörde. Den svenska
kritiken var, i det stora hela, bländad av
uppenbarelsens gnistrande skönhet, och först
efter detta tredje eldprov kunde författarinnan
besluta sig för att själv översätta sagorna till
sitt modersmål och ge den danska litteraturen
det originella tillskott den så väl behövde.
Därmed hade Isak Dinesen eller som hon
sedan föredragit att kalla sig, Karen Blixen,
etablerat sig som dansk författarinna. Hon
utgav i fjol sin andra bok, ”Den afrikanske
Farm” (svensk översättning ”Afrikansk
pastoral”), som är en skildring av hennes år som
plantageägare i Kenya och lika mycket
förvånar genom sina mästerliga folk- och
naturskildringar som den förra boken genom sitt
raffinerade fantasteri och sin
fabuleringsför-måga. Engelska bedömare måste väl veta vad de
tala om när de beteckna den som den bästa
skildring av européer i Afrika som någonsin skrivits.
De sju romantiska berättelserna kunde
likaväl ha blivit åtta, men en blev aldrig
fullbordad. Det är denna åttonde berättelse, som
vi ha fått den hedrande förmånen att för första
gången trycka i detta nummer av tidskriften.
En redaktör bör helst överlåta åt läsarna att
själv bedöma de bidrag han bjuder dem, men
jag kan inte motstå frestelsen att bekänna den
förtrollning det stora sagofragmentet utövat på
mig. Ett fragment har ofta en suggestivare
verkan än ett färdigt konstverk, det lämnar
en dörr på glänt för vår fantasi att längtande
blicka ut igenom. Helt övertygad är jag heller
inte att den sfinxlika författarinnan inte
avsiktligt lämnat berättelsen oavslutad just sedan
hon överlämnat nyckeln, den hemlighetsfulla
bokstavskombinationen till fortsättningen åt
oss. På en förfrågan har hon svarat: Det är
bäst att berättelsen slutar där den gör, bäst
163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
