Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K O M M EN TÄRER
för figurerna och bäst för oss. Jag vågade inte
fortsätta.
När jag läste ”Karyatiderne” strömmade
minnen av nyantikens och den begynnande
romantikens bildkonst över mig. Det var som
om figurerna från Davids, Gérards, Gros’ och
varför inte Bredas tavlor stigit ned ur sina
ramar och grupperat sig i landskap av
Con-stable och Corot, ja, till och med Courbets
fuktigt gröna skogsinteriörer. Man säger helt
banalt att något är vackert som en tavla, men
här kan man verkligen tala om tavlor som man
ville bjuda att stanna och materialiseras. Men
även om Isak Dinesens berättarkonst ger
utpräglade associationer och medvetet
eftersträvar tidskolorit är den fjärran från att vara blott
pastisch. Den lever ett ursprungligt liv även när
den rör sig med så att säga översatt’ material.
Översättningar från
grann-språken
Vi trycka ”Karyatiderne” på danska och
hoppas att ingen svensk läsare skall avskräckas
av det ringa extra besvär som därigenom vållas
honom.. Det är en dum lättja hos en svensk att
inte läsa danska och norska eller vice versa,
ty den obetydligaste övning räcker för att man
skall göra det obehindrat. Oändligt många
gånger har detta sagts, och likväl fortsätter
publiken var i sitt land att kräva
översättningar, som inte kunna undgå att ta bort
något av originalets fräschör, liksom en
reproduktion gör det i förhållande till ett fotografi.
Här äro vi i de nordiska länderna i den
sällsynt lyckliga belägenheten att med ett
minimum av ansträngning kunna bli delaktiga av
två hela litteraturer utöver vår egen — och
likväl envisas vi med att stoppa bomull i öronen.
Vdken brist på äventyrslust och erövrarhåg!
Vilket frivilligt utarmande!
Bonniers Litterära Magasin kommer i
fortsättningen att beträffande bidrag från
Dan
mark och Norge förfara enligt följande
princip: Skönlitterära bidrag som ej tidigare varit
publicerade komma att tryckas på
originalspråket. Skönlitterära bidrag som redan varit
tryckta på originalspråket kunna översättas.
Kritiska artiklar och litteraturbrev, där
innehållet måste anses viktigare än utformningen,
komma att översättas. Vi hoppas att denna
princip skall gillas icke minst av våra många
läsare i Danmark och Norge.
Krematorietävlingen
Tävlingsförslagen till utsmyckning av
Stockholms stads krematorium å Skogskyrkogården
ha varit utställda i Liljevalchs och ha tagits
i betraktande av en stor publik, som icke
minst varit intresserad av att se en mönstring
av vad den svenska monumentalkonsten för
närvarande förmår. Som bekant ha stat och
kommuner deklarerat sitt intresse för denna
länge försummade konst, och allt tyder på att
arbetsuppgifterna i det kommande inte skola
bli lika snålt tilltagna som tillförne. Så det
vill till att konstnärerna rusta sig att mottaga
mannaregnet.
Krematorieförslagen fyllde hela konsthallen.
På deltagarintresse kan man alltså inte klaga.
Men man behöver inte ta till den förkrossande
jämförelsen med förra årets utställning av
norskt monumentalmåleri i samma lokal för
att konstatera att Sverige inte äger någon
betydande monumentahnålare just nu. I varje
fall var han inte med i konsthallen.
Nu är det naturligtvis den mest krävande
och ömtåliga uppgift en målare kan ställas
inför att dekorera ett krematorium. Målningarna
äro ju avsedda att beskådas av en församling
som befinner sig på en eldbegängelse, och en
dylik församling torde kunna betecknas som
alldeles speciellt känslig för intryck. Det måleri
som skall beledsaga en jordfästning får lov
att vara lika andaktsfullt och taklfullt som
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
