Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sigfrid Siwertz: Den ändlösa romanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGFRID SIWERTZ
lik oförmåga att skilja sig från sin text. Hans
korrektur blevo en verklig fasa för både
sät-tare och förläggare. Och detta sammanhänger
alldeles tydligt med hans tilltagande sjuklighet.
Den ändlösa romanen var hans sätt att klamra
sig fast vid tillvaron. Han dog slutligen från
ett manuskript, som var som ett lapptäcke av
nya och åter nya tillskott, med vilka han köpte
sig förlängt liv liksom Scheherazade i ”Tusen
och en natt”.
När romanen låg färdig i tryck mätte den
sexton tättryckta band. Man kan inte undgå
att stanna inför paradoxen att detta väldiga
överflöd egentligen hade sin rot i en
fruktansvärd brist.
Jag avstår från att tala om det perversa och
det sadistiskt anstrukna hos Proust, ehuruväl
vi här tyckas ha ett psykologiskt
grundelement, som reflexionen icke helt förmått
upplösa. Men tänk till exempel på den ändlösa
analysen av kärlekens och svartsjukans pro
et contra i Marcels förhållande till före detta
kokotten Albertine. Det är en psykologisk
danse macabre som fortsätter långt efter
älskarinnans död. Jag undrar om man i hela
världslitteraturen kan hitta något så beklämmande
melankoliskt, så outsägligt trist och
meningslöst. Hjälplös bundenhet, en spindel som
fastnat i sitt eget nät, en härva av otroligt
fint förgrenade intryck av alltings absoluta
fåfänglighet.
Man har haft den dåliga smaken att nämna
Prousts namn tillsammans med Bergsons.
Frihetens och den snabba, övergripande
intuitionens store teoretiker — och så denne halvt
förlamade erotiske fatalist, vars hela verk är
som en bild av det mänskliga hoppets ändlöst
utdragna dödskamp. Det djupaste felet hos
Proust är att han så illa förstått Bergson. Han
isolerar minnet från själens övriga krafter.
Han vill ge en bild av tidens hemlighetsfulla
arbete. Men han glömmer att även tiden icke
har någon annan existens än i ett nu, som
ständigt störtar in i framtiden. Han ger ej
tiden själv men dess skugga. Det är något på
samma gång skugglikt och amorft över denna
oerhörda massa av iakttagelser, som icke känt
sporren av en vilja kämpande i nuets trånga
pass ut mot frihetens valplats, ut mot det som
ännu icke är.
Proust är en tragisk gestalt. Ändlösheten
hos hans roman är egentligen en form av
orkeslöshet.
En diktare, söm synes jäva det mesta av
vad som tidigare yttrats, är Thomas Mann.
Konsten att bli tråkig är att säga allt, hette
det hos fransmännen, som en gång voro
antydningens mästare. Thomas Mann menar
tvärtom, att konsten att roa är att vara
omständlig. Det är en verklig paradox, vars
djärvhet nalkas det fräcka. Men han kan stå
för den, han ensam. Ja, jag måste medge att
om någon ett ögonblick kommit mig att tvivla
på min uppfattning om den ändlösa romanen
så är det Mann. Han visar att den stora, av
hög intelligens genomlysta talangen kan segra
trots alla utsvävningar i formatet. Men
hemligheten är den att kompositionens ande är
ständigt levande hos honom även på hans längsta
exkursioner. Han tappar inte formen, han
skriver långt som om han skulle skriva kort,
han är strängt begränsad även i det ändlösa.
Ja, Mann är själv lång, och ändå kan man
hos honom lära något av den svåra konsten
att vara kort. Vad innebär nu denna dyrbara
korthet, som ideligen liksom en vacker visa
föresvävat oss i det föregående. Det är klart
att den icke kan fattas som en bråkdel av det
långa. Den innesluter i själva verket både ett
konstnärligt och ett moraliskt krav. Romanen
har mycket att lära av lyrikens, dramats och
även novellens nödtvungna förtätning. Det är
skäl att i detta sammanhang alldeles särskilt
kasta en begrundande blick på novellen, vilken
ingalunda är en kortare roman utan en
konst
202
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
