Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Nicolaus Steno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
NICOLAUS STENO
Till trehundraårsminnet
1.
I Uffizierna i Florens hänger ett
manspor-trätt, som väcker den nordiske besökarens
intresse, och som blicken inte lätt lämnar. Det
är bilden av en ung man med regelbundna,
ädelt skurna drag och klara, vakna ögon under
den mörka peruken. En trådsmal, välvårdad
mustasch vittnar om mannens intresse för sitt
eget utseende och skänker samtidigt munnen
ett drag av kylig överlägsenhet och stolt
självförtroende. Det är en senrenässansens äkte
son, som frimodigt blickar emot oss. Över
hans huvud står textat: Nicolaus Stenonius.
Målningen är daterad till omkring 1669.
I Kirurgisk Akademi i Köpenhamn hänger
en kopia av en målning, som visar oss
Nico-laus Steno som gammal. Han har här bytt ut
den välvårdade renässansdräkten mot en enkel
prästkappa, på huvudet sitter i stället för den
vajande peruken en biskopsmössa, och mot
bröstet håller han tryckt icke en blomma men
ett krucifix. Men alla dessa förändringar är
obetydliga vid sidan av den metamorfos som
mannen själv undergått. Ansiktet har förlorat
sin fyllighet, munnen sin sensuella linje, och
den både glada och gnistrande intelligenta
blicken på ungdomsporträttet har nu ersatts
av en oändligt bekymrad och sorgsen blick.
Människoforskaren böjer sig ivrigt över de
två bilderna. Människa, man — vad var ditt liv ?
2.
En sommardag år 1665 gick en ung man
med snabba och säkra steg över Arnobron
i Florens, passerade Palazzo Pitti och vek in
på den trånga Via Santa Maria och stannade
framför Annalenaklostret, så kallat efter sin
grundarinna Anna Elena, dotter till Galleotto
de’ Malatesti och Maria av släkten Orsini
i Rom. Till detta kloster hörde också ett
sjukhus, där en avdelning tjänstgjorde som
apotek; Florens’ unga män kunde emellertid där
icke inköpa bara undergörande örter och
väl-prövade dekokter utan också skönhetsvatten
och pomador. Den unge mannen intresserade
sig för den senare delen av apotekets
försäljning, och efter en hälsning framställde han sin
anhållan till nunnan bakom gallret. Kanske
kände han icke hennes namn — hon hette
Maria Flavia och tillhörde en rik och förnäm
familj, som ägde sitt eget slott i Florens. Hon
hade tagit slöjan trettiofyra år tidigare.
Förmodligen uppfattade Maria Flavia snart
nog, att främlingen icke talade italienska
alldeles korrekt. Hon frågade efter hans hemland
och fick veta, att han var dansk och hette
Nicolaus Steno. Han hade just kommit till
Italien för att fortsätta sina studier. Den lärda
världen kände redan hans namn. Efter studier
för Rudbecks antagonist Bartholin i
Köpenhamn hade han i mycket uppmärksammade
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
