Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Nicolaus Steno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICOLAUS STENO
avhandlingar framlagt en ny syn på
människokroppens körtelsystem, upptäckt
öronspott-körtelns utförsgång, utrett musklernas
konstruktion, kycklingens livsprocess i ägget och
andra liknande problem, som
sextonhundratalets unga vetenskap just kastade sig över. Då
han icke lyckades erövra en professur i
Köpenhamn, for han till Paris och höll där 1666 ett
ytterst uppseendeväckande föredrag om
hjärnans anatomi — ”Discours sur 1’anatomie du
cerveau”. Nu hade han kommit till Italien.
Han umgicks vid storhertigen Ferdinand II :s
hov, räknade Florens’ berömdaste humanister
och forskare som sina vänner, umgicks
förtroligt med Galileis lärjunge matematikern
Vincenzo Viviani, naturforskaren och
konsthistorikern Carlo Dati, naturforskaren,
filologen och diktaren Francesco Redi och Italiens
bästa penna vid denna tid Lorenzo Magalotti,
sekreteraren i Accademia del Cimento.
Storhertigen hade fattat personlig vänskap för
den berömde unge danske forskaren och gav
honom tillsammans med titeln som
storhertig-lig medicus posten som anatom vid ett av
sjukhusen ...
Maria Flavia lyssnade tyst till främlingens
berättelse. Vad han hade att berätta om sin
karriär, sina resor, sin vetenskap, sin
berömmelse intresserade henne icke mycket. Hennes
tankar svävade i andra rymder. Och plötsligt
frågade hon:
— Men då är ni ju kättare?
Steno nickade, kanske med förvånat-korrekt
ansikte, kanske med ett ironiskt leende. Men
i samma stund kom han att minnas den första
scen han bevittnat, när han anlänt till Italien.
Det var i Livorno, och dagen var Helga
lekamens fest. På en av stadens gator fick han
då se, hur alla böjde knä, när den heliga
hostian bars förbi. Steno stod häpen och
följde den lysande processionen med blicken.
Och en klar tanke — en vetenskapsmans
snabba uppställning av problemet — föddes
NICOLAUS STENONIUS
Kopia efter en gammal målning.
i hans hjärna: ’Antingen är denna hostia rätt
och slätt ett brödstycke, och då är de
människor dårar, som gör så mycket väsen av det
— eller också innehåller den verkligen Kristi
lekamen, och varför tillber jag den då icke
liksom de andra?”
Nunnan Maria Flavia har själv berättat om
sina tankar detta viktiga ögonblick:
”Då jag fick veta, att han var en kättare,
gjorde det mig mycket ont, eftersom jag hade
kunnat märka många goda egenskaper hos
honom under vårt korta samtal, speciellt en
stor ödmjukhet; jag fattade mod och sade
utan att tänka mig för, att han icke hade den
sanna katolska tron och alltså skulle komma
till helvetet.”
Det var en av samtidens mest begåvade
unga vetenskapsmän som stod framför den
enkla nunnan. Han hade med stor
skarpsinnighet och oavhängighet brutit med gängse
mystiska vanföreställningar om människokroppens
konstruktion och i sina avhandlingar
genom
205
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
