- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Mars 1938 Årg. 7 Nr 3 /
208

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Nicolaus Steno

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SVEN STOLPE

och åtskilligt hos protestanterna, som han
tyckte mindre om, men att han i alla fall
inte hade funnit någonting, som skulle kunna
tvinga honom att släppa den tro, som hans
fosterland och uppfostran hade bibragt honom.
När fru Lavinia hörde dessa ord, blev hon
förfärad och utbrast:

”0, om mitt blod kunde vara tillräckligt för
att övertyga er om hur nödvändigt det är, så
skulle jag vid Gud i detta ögonblick vilja ge
mitt liv för er frälsning!”

Steno blev djupt gripen och svarade, att han
aldrig i sitt liv hade mött ett så övertygande
bevis på sann kristen kärlek. Han tilläde, att
han dittills hade lagt större vikt vid sitt arbete
än vid sin själs frälsning, men att han från och
med nu lovade att ägna de religiösa frågorna
större uppmärksamhet.

Han började också ägna morgnarna åt
religiösa och teologiska studier, som sträckte sig
till de heliga skrifterna i original och till de
handskrifter han kunde finna i italienska
bibliotek och samlingar. Han hade härvidlag
god hjälp av pater Emilio Savignani; han
lånade också flitigt böcker hos boksamlaren
Antonio Magliabechi; det finns bevarade
biljetter, där han antingen anhåller om boklån
eller tackar för sådana. Han reste vid denna
tid mycket omkring i Italien sysselsatt med
förberedelserna för ett stort vetenskapligt arbete,
som skulle göra honom till en av geologiens
grundare. Under denna tid inträffade en
episod som han senare berättade för Leibniz. Han
hade försjunken i religiöst grubbel vandrat
omkring på Florens’ gator och skulle så besöka
en vän men fann icke det rätta huset. I samma
ögonblick hörde han en dam, som han kände,
ropa till honom genom fönstret från sitt hus:
”Inte där, käre herre, ni tar miste på vägen.
Här är det!” Han fattade det som ett tecken.

Så kom ”de dödas dag” den 2 november
1667. På middagen hade Steno haft ett långt
samtal med fru Lavinia, som emellertid icke

lände till något resultat. Hon greps då av
förtvivlan över hans halsstarrighet och utbröt:

”De besök och samtal, som jag mot min
vana har tillåtit er, har inte haft någon annan
motivering än min iver för er eviga salighet
och har ingenting annat varit än en kärlekens
kamp för att vinna er för tron. Men eftersom
ni inte själv har vilja nog att komma fram till
att gripa sanningen, så kan jag inte spilla min
tid till ingen nytta: kom därför inte hit mer,
såvida ni inte har beslutat er för att bli
katolik!”

Bedrövad lämnade Steno hennes hus. På
gatan råkade han en vän, men han var så
sorgsen, att han misstänkte, att det kunde vara
en ond ande som nu i vännens gestalt försökte
föra honom bort från den rätta vägen, varför
han låtsades som om han skulle in till posten
och slapp fri. Men omedelbart därefter träffade
han i stället pater Savignani, och de slog
sällskap under samspråk om likgiltiga ting. De
kom till kollegiet på Pinti, och där lämnade
patern Steno ensam och gick själv efter några
böcker i sin cell, som de behövde för sina
diskussioner. När han kom tillbaka hade Steno
fattat sitt beslut. Han sade, att han nu inte
behövde fler böcker eller vittnesbörd, ty han
var helt övertygad — icke genom argument
utan genom ett inre ljus från Gud. Plötsligt
hade Guds nåd nått hans hjärta, och han
kunde icke längre tvivla. Den 8 december
avsvor han sin protestantiska tro inför den
påvlige nuntien.

3.

För den som i princip vill förklara alla
religiösa genombrott och omvändelser med
försvagad omdömeskraft hos individen är det en
förarglig omständlighet, att Nicolaus Steno
under exakt den period av sitt liv, då han
efter noggranna prövningar närmar sig
religionen, också utför sina genialaste
vetenskapliga undersökningar. På storhertigens
uppmaning undersökte han några hajar, som

208

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 11:01:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-3/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free