Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Nicolaus Steno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
tillbaka till Florens, där han redan började
betraktas som ett helgon. Med stor saknad
lämnade han denna stad, där han känt en
större lycka än någon annanstans i världen.
Han skulle alltid längta tillbaka. Han återsåg
aldrig Florens.
När han i november anlände till Hannover,
sände hertigen emot honom hovfolk och
res-vagnar, men han vägrade att stiga upp i sin
vagn och fortsatte in i det sista resan till fots.
Som apostlarna kom han invandrande i staden,
frågade sig för hos den förste han mötte om
var kyrkan fanns, och först sedan han där
förrättat sin andakt, uppsökte han hertigen för
att anmäla sig till tjänstgöring. Han lyckades
omvända många under sin Hannovertid, men
när hertigen snart nog dog och fick en
protestantisk efterföljare, skrev han till påven för
att mottaga nya instruktioner. Han sändes
först till Münster. Vi vet dess bättre ganska
noga besked om hans levnadsvanor under
denna tid tack vare en liten skrift av en
liv-ländsk adelsman, Johannes Rose, som han
omvände och som sedan tycks ha varit hans
oskiljaktige följeslagare.1 Rose berättar, att
han sov på en halmsäck och fastade varje
fredag, då han i stället skänkte sin
aftonmåltid till en fattig, som han själv passade upp
vid bordet och därefter gav en rik allmosa.
I Münster började han organisera sitt liv ännu
strängare. Han fastade måndag, onsdag, fredag
och lördag ända till kvällen, och hans
afton-vard dessa dagar bestod aldrig av någonting
annat än torrt bröd och öl. Om han skulle
fatta ett viktigare beslut, förberedde han sig
först genom tre dagars fasta och utdelade den
föda han under dessa dagar annars skulle ha
1 Boken finns tillgänglig i en modern dansk
översättning av Vilhelm Maar: ”Johannes Rose: Nicolaus
Stenos Liv og Død”, Köpenhamn 1906. — Stenos
liv skildras för övrigt bäst av A. D. Jørgensen i
”Nils Stensen, Et Mindeskrift”, Köpenhamn 1884,
som tillsammans med den därpå byggda
framställningen i Petersen-Andersens ”illustreret Dansk
Lit-teraturhistorie”, band I, väsentligen ligger till grund
för min framställning.
förtärt till de fattiga. Han vandrade alltid till
fots i stiftet. Då han gett ifrån sig allt han
hade till de fattiga, sålde han sitt biskopskors
och sin biskopsring för att kunna hjälpa dem.
I Münster fick han emellertid åtskilliga
motståndare. Han hade tagit den helige Carlo
Bopromeo till sin förebild, och när han
vägrade att prästviga en hel del unga män, därför
att de föreföll honom ovärdiga, fick han till
sist så många fiender, att han efter
Münster-biskopens död måste fara därifrån till
Hamburg, som hörde till hans vikariat. Där
förföljdes den katolske biskopen icke bara av
kättarna och lutheranerna utan också av
katolikerna, som hotade att skära näsan och öronen
av honom, att jaga ut honom ur landet och att
dräpa honom — detta väsentligen därför att
han försökte bilägga deras inbördes
stridigheter. Till sist beslöt han att återvända till
Florens. Det fanns överallt jesuiter i
Tyskland, som mottog sina order direkt från sina
chefer, och han kunde knappast göra någon
större insats. Men just som han fått tillåtelse
och skulle fara, leddes han att först bege sig
till Schwerin för att där starta några
missioner. Tillsammans med Johannes Rose gjorde
han också detta och hade under vintern
åtskillig framgång i sitt arbete där. Rose berättar
om hans liv under denna period. Han hade
först i sin tjänst två allmoseutdelare och två
adelsmän, som han hade omvänt, och av vilka
den ene var hans sekreterare, vidare tre
tjänare, av vilka han hade omvänt två, samt
en kokerska, som han likaledes hade gjort till
katolik. Han ville aldrig själv äga en vagn,
men när han behövde en, lånade hertigen
honom den — två hästar inne i staden och
sex på landet. Han lät aldrig uppassa sig av
sina tjänare vid bordet utan lät dem äta vid
samma tid som han själv, dock vid ett annat
bord. Under måltiden lästes alltid högt ur
någon from bok, och han inledde alltid
måltiden genom att själv läsa ett stycke ur bibeln,
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
