Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Nicolaus Steno
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICOLAUS STENO
varefter han framförde en kort betraktelse.
Innan man reste sig från bordet ledde också
alltid den ene av hans allmosegivare ett kort,
förtroligt religiöst samtal. Alla medlemmar av
hans hushåll stod upp klockan fem om
morgonen, varefter man hade en timmes
gemensam bön. Därefter läste han högt för dem några
rader ur ”Kristi efterföljelse”, en bok som
han satte ett så stort värde på att han alltid
bar den på sig. Därefter hörde man mässan,
som han aldrig någon dag underlät att läsa,
inte ens under sina svåraste sjukdomsanfall,
med undantag endast för de två sista dagarna
i hans liv. Rose berättar, att han ofta hörde
honom läsa eller sjunga mässan under så
våldsamma kolikanfall — vilka var hans vanliga
lidanden — att han knappast kunde hålla sig
upprätt av smärta. Längre fram på dagen
”tillbad man det heliga sakramentet”, och innan
man gick till sängs gick man igenom dagens
arbete och sjöng några böner.
Med tiden avskedade han emellertid de
flesta av sitt folk, och när han väl kommit
till Hamburg ville han överhuvud icke ha
någon tjänare.
Han bodde där ensam, fullkomligt utan alla
livets bekvämligheter, blek, mager och
utmärglad, men trots detta så lycklig, att bara
hans åsyn alltid gjorde åskådaren tacksam
mot Gud. Han gick klädd som en fattig,
använde samma kappa sommar och vinter
och planerade aldrig sitt liv mer än från
dag till dag. Han citerade ofta Tertullianus’
”Christiano non est crastinum”. Detta stränga
liv förvandlade honom, för att citera Johannes
Roses egna ord, till ”ett levande lik”. Han
fastade numera varje dag i veckan ända till
kvällen, om han icke var sjuk. Söndag, tisdag
och torsdag åt han bara en mager soppa och
litet ärter, grönsaker eller salt fisk. Måndag,
onsdag, fredag och lördag nöjde han sig med
torrt bröd och öl — vin drack han aldrig.
Då Rose varnade honom för att förstöra sin
kropp, svarade han bara, att han tydligt insåg,
att det var Guds vilja, att han skulle fasta på
detta sätt, eftersom han varken förlorade sina
krafter eller sin hälsa på kuppen. På natten
sov han endast några timmar, fullt påklädd,
sittande i en stol; endast när han ansattes litet
hårdare än vanligt av sina smärtor lade han
sig på halm, dock utan att klä av sig, täckande
sig med sin gamla kappa eller en usel filt,
som han använde på alla sina resor, särskilt
på vintern, då han for omkring och besökte
sina missioner. Han reste på öppna lastvagnar
i regn och snö, natt och dag, helt nedisad av
köld, utan att någonsin använda vantar eller
muff. Han visade aldrig med en min, hur han
pinades.
Han talade nästan aldrig om annat än
religiösa frågor, och han ägde en stor
förmåga att föra varje samtal till en betraktelse
över Guds ära. Särskilt brukade han inskärpa
de tre utvecklingsstegen i det andliga livet
— reningens, upplysningens, föreningens —
och dessutom dröjde han gärna vid det sätt,
på vilket ”själen ledes till förening med Gud
i kärlek”. Det verkade, som om han praktiskt
taget aldrig med tanken släppte Gud. Han
greps av stor glädje och entusiasm, när han
diskuterade religiösa ting, och hans sätt att
utföra sina tankar hade en betvingande kraft
och en även for kättare oemotståndlig charm.
Den 24 november 1686 överfölls han av
våldsamma koliksmärtor, som icke upphörde
förrän genom hans död. Han sjöng dock
mässan som vanligt och predikade som alltid två
gånger. Trots att hans plågor tilltog, läste han
mässan ännu på måndagen, och därefter talade
han från altaret litet om den heliga Cecilia,
vars dag det var, men med en så oerhörd
ansträngning, att Rose varje stund väntade,
att han skulle störta till golvet. På tisdagen
hindrade honom smärtorna att gå ut, men han
vägrade att lägga sig till sängs. Han sträckte
bara ut sig på en träbänk och drog sin gamla
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
