Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Georg Svensson: Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KOMMENTARER
Österrike
Genom den tyska annekteringen av
Österrike har det fria tyska kulturlivet berövats
det största återstående stycket av egen mark.
Arealen var kanske inte så stor, men den var
intensivt besatt och ytterligt dyrbar. Efter
nationalsocialismens likriktning av Tyskland har
Österrike varit de på grund av ras eller
åskådning misshagliga och förföljda tyska
kulturpersonligheternas närmast till hands liggande
tillflyktsort och främsta verksamhetsområde.
Där ha de nu fångats som i en fälla, vars dörr
plötsligt slår igen. De ha att vänta en
repetitionskurs av sina tidigare erfarenheter från
Tyskland. Vare sig de undkomma helskinnade eller
ej kvarstår som oundvikligt faktum att de icke
vidare få tänka och tala fritt i Österrike. De som
så kunna skola väl söka sig längre bort i
emigrantens vanskliga tillvaro, de övriga komma
att förstummas frivilligt eller ofrivilligt. Samma
öde väntar den inhemska österrikiska kulturen,
som även om den är en gren från den tyska
stammen uppvisat en tydlig och omistlig
egenart. Sitt vänliga, spirituella, drömska uttryck
får den nu utbyta mot ett stramare och
lidelsefullare. Straussvalserna skola väl fortsätta att
ljuda, men med en mera elegisk ton än förr,
då det bara var gande Franz Josephs Wien
som ohjälpligt tillhörde det förflutna. Det lätta
skämtet, den respektlösa ironien på en botten
av vemod — allt detta som varit österrikiskt
men inte tyskt har fladdrat slut för den här
gången. Man får verkligen hoppas att de
materiella fördelarna av föreningen med Tyskland
skola bli så stora för det hemsökta österrikiska
folket att de ge någon valuta för det pris med
vilket de betalats.
När man söker bedöma de verkningar som
Hitlers erövring av Österrike kommer att få
för den österrikiska litteraturen — det område
som här närmast angår oss — får man ta
i betraktande att denna litteratur länge befunnit
sig i en-gardeställning. Anschluss har ända
sedan kriget varit det mest diskuterade
österrikiska problemet, före Hitler säkerligen
djupast inne önskad av de flesta, efter Hitler
fruktad av många, väntad av alla. Man har
haft god tid att bereda sig på vad som komma
skulle. Landets internationellt mest berömda
författare, Franz Werfel och Stefan Zweig,
båda judar liksom den nyligen avlidne
Wassermann, ha sedan de berövades sin rikstyska
marknad i stor utsträckning inriktat sig på att
nå den utomtyska publiken. Deras böcker ha
utkommit samtidigt på flera språk, ibland till
och med förr på engelska än på tyska, och
författarna själva ha förlagt en del av sin existens
till London eller New York. De levde redan
praktiskt taget i emigrantens villkor, och den
enda men nog så betydelsefulla förändringen
för dem är att deras böcker komma att
beslagtagas i Österrike och att de i fortsättningen ej
få utkomma i sitt hemland.
Andra författare som komma att drabbas
av den österrikiska likriktningsprocessen äro
Joseph Roth, Felix Salten, Joe Lederer, Leo
Lania, Robert Neumann samt — retroaktivt —
Hugo von Hofmannsthal, Arthur Schnitzler och
Jacob Wassermann för att blott nämna några
namn på måfå. I dessa fall komma rashänsynen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 12:47:39 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-4/0005.html
