Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sven Stolpe: Dupouey och Ghéon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEN STOLPE
DUPOUEY OCH GHÉON
1.
Det finns författare, som personligen är
mindre än sitt verk; de uttömmer så restlöst
sin andliga kraft i den konstnärliga gärningen,
att inga resurser blir över för ett
disciplinerande av deras privata eller sociala liv. Det
finns andra författare, som personligen är
större än sitt verk. De splittrar sin vitalitet
på dels den konstnärliga gärningen, dels den
sociala existensen; de litterära verken blir då
aldrig mer än fragment, rymmer aldrig mer
än en del av deras samlade strävan.
Till denna senare grupp hör utan tvivel
André Gide. Frånser man romanen ”Les
Faux-monnayeurs”, tillhör knappast något av hans
verk mästarklassen, och såtillvida är det alldeles
på sin plats, att han varken invalts i Franska
akademien eller tilldelats det litterära
Nobelpriset. Å andra sidan är alla kännare av
Frankrikes moderna andliga historia på det klara
med, att ingen enskild individ i Frankrike
betytt mer för generationer av unga fransmän
än André Gide. När Roger Martin du Gard
tilldelades det litterära Nobelpriset, var detta
utan tvivel ett mycket välmotiverat val, men
var och en kan med lätthet konstatera, att hela
idéinnehållet och en stor del av
livsbelys-ningarna i ”Les Thibault” direkt härstammar
från Martin du Gards vän och mästare André
Gide. Detsamma eller något liknande gäller om
en hel rad märkliga litterära verk i Frankrike.
Det är också känt och belyst, hur intensivt
André Gide och hans vän Paul Claudel kämpat
om själarna; kritikern Jacques Rivières mycket
intressanta utvecklingskurva1 domineras ända
in i det sista av impulser från Gide; särskilt
är Rivières ytterst betydelsefulla estetiska teori
direkt beroende av André Gides frihetslära och
”immoralism”. Man kan också påminna om
att förlaget och tidskriften La nouvelle revue
frangaise (N. R. F.) — Frankrikes ledande —
är startat av André Gide.
Först på senare år har man haft möjlighet
att komma denne gåtfulle inspiratör litet
närmare in på livet. I en typografiskt
utomordentligt vacker upplaga har nämligen N. R. F.
börjat utgiva hans samlade verk, och upplagan
upptages till betydande del av Gides privata
dagbok.2 Man kan här på närmaste håll följa
denna oavlåtligt skiftande personlighet och få
en föreställning om den utomordentliga
ärlighet och orädda konsekvens, som lockat så
många unga intellektuella. Det egendomliga
är, att Gide i frapperande många fall fört sina
lärjungar till åskådningar och positioner, som
på intet vis är hans egna. Han har i själva
verket aldrig velat påtrycka någon annan
människa sin egen stämpel, han har fattat som sin
uppgift att frigöra. Och det egendomliga är,
att i åtminstone ett halvt dussin fall har denna
1 Se min bok ”Den kristna falangen”, 1934.
2 I en svensk översättning av en Gideartikel,
som för något år sedan stod att läsa i en daglig
tidning, talade Gide om ”den tid då jag redigerade en
daglig tidning”. Uttrycket ”rédiger un journal”
betydde här naturligtvis ”skriva dagbok”.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
