Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ronald Fangen: Brev från Norge - Anmälda böcker - Omre, Arthur, Sukkenes bro - Eriksen, Andreas, Promenade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÄN NORGE
erinra sig att det man appellerar till är
människors samvete.
Det finns för övrigt ett förhållande som är
ytterligt intressant i detta sammanhang och
som den socialradikale norske skribenten
antagligen inte kommer att tycka om. I sitt
hånfulla avvisande av arvsynden har han ingen
ivrigare bundsförvant i våra dagars Europa än
Tysklands auktoriserade filosof och mäktige
världsåskådningsminister herr Alfred
Rosenberg. Herr Rosenberg försäkrar sitt folk att
germanerna icke äro födda med arvsynd utan
med arvadel. Han vill visserligen icke med
detta påstående ursäkta individuella asociala
handlingar, men i gengäld vill han frikänna
ett helt parti, ett helt folk från all hänsyn och
allt ansvar på vägen mot vad han kallar ära
och värdighet. I bägge fallen är det alltså
trösterikt att veta att det inte är något i vägen
med individen eller med folket — det är bara
förhållandena — antingen det gäller de relativt
oskyldiga i en norsk kuststad eller den
demoniska icke-ariska världen — med judar och
liberalism och demokrati och
Auslandsjour-nalisten. Det är ingen särdeles skillnad på
tankegång och mentalitet. Hemligheten är den
att det inträder en radikal skillnad först när
människan i trots av arv och miljö och alla
undanflykter erkänner sin meddelaktighet i
världens nöd och söker den enda kraft som
har givit sig ut för att kunna det omöjliga: att
bryta determinismens järnlänkar . .. Kampen
står på alla fronter mellan en hedendom som
kan taga sig mångfaldiga former men som till
sin kärna är ett och detsamma — och
kristendomen.
Den andra bok som förde mig in i en
liten diskussion var Andreas Eriksens
”Pro-menade” (Tiden Norsk Forlag).
Magasinets läsare kanske erinra sig hans
namn från min anmälan av hans debutbok
3. — B. L. M. 1938. IV.
X
förra året, en ovanligt levande och löftesrik
bok. Hans nya arbete infriar icke löftena, den
är på alla sätt och vis slapp och grå. Det
behöver emellertid icke betyda något allvarligt.
Jag kan icke tro annat än att ett så känsligt
sinne och en så uttrycksfull talang som Andreas
Eriksens åter skall komma att skapa
värdefulla ting.
Han berättar i denna bok om samma unga
män som i debutboken, men med den
skillnaden att under det de levde, voro fulla av
möjligheter på gott och ont i den första boken,
så äro de nu definitivt färdiga, trots att de just
ha börjat. Jag måste i min recension säga att:
”... vi tro icke att de unga männen ha det
så eländigt makabert med sig själva. Det finns
inte så mycket som det minsta goda anlag
i dem, de kunna inte en gång bli förälskade.
De kunna bara uppvisa en renodlat negativ
reaktion inför allting i denna världen, de leva
i konstant förbittring och frysande
nervsensationer, de äro hysteriska sensualister av
sterilaste och förfärligaste slag.”
Därpå svarade författaren att jag hade
fullständigt rätt, han hade läst min karakteristik
med hänförelse — det enda som var i vägen
med mig var att jag icke förstod att dessa
unga män voro sjuka.
Denna sjukdom är av det egendomliga slaget
att det i och för sig icke var något på tok med
männen, men jörhållandena hade gjort dem
sjuka — närmare bestämt att de trots många
försök icke fått utlösning för sin sexualdrift.
Författaren har hos en norsk medicinsk
författare funnit bevis för att denna process är
riktig, och därmed demonstrerar han den till
det yttersta i sin bok.
Och så äro vi då på nytt mitt uppe i den
sociala determinismen i dess makabraste form.
Man kan bara säga det, att den håller icke
streck. Antingen äro dessa människor utpräglat
patologiska fall, eller också äro de överhuvud
icke sanna. Livet är på ett helt annat sätt rikare
än så. Sjukt och sunt mötas alltid i ett ungt
281
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
