- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / April 1938 Årg. 7 Nr 4 /
311

(1932-1999) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bror Zachrisson: Att samla böcker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ATT SAMLA BÖCKER

blad. Det är till stor del förläggarnas fel, att
icke våra svenska böcker fått de enkla och
billiga band, som skulle givit dem längre liv.

Den litteräre samlaren har emellertid en viss
licentia poetica, som tillåter honom att fästa
mindre avseende vid de yttre förutsättningarna.
En första upplaga av Zola, där den
kontempo-rära typografien icke stöter den av Bruce
Rogers purism luttrade esteten utan i stället
framkallar en med innehållet kongenial
atmosfär, har för honom kanske icke större värde
än ”Buddenbrooks” i en tvåmarks
serieupplaga. Den litteräre samlaren samlar aldrig
kuriosa — han samlar kanske ibland sina
författare i sällsynta och tidigare upplagor,
liksom en samlare av vapen gärna vill äga gamla
sällsynta exemplar. Han väljer själv — och
låter icke katalogpris, raritetsjäkt eller fåfänga
leda sig.

Samlaren av vackra böcker — den
typo-grafiske samlaren — har liksom den av
litterära motiv intresserade sin egen åsikt att gå
efter. En bok är visserligen i första hand till
för att presentera ett innehåll, men den är
dock en produkt av papper, trycksvärta, klot
och papp, vars fysiska egenart har en hel del
att betyda även för innehållets njutbarhet. En
viktig fråga vid samlandet av vackra böcker
är huruvida innehållet fått den utformning,
som står i harmoni med dess art. Ett vackert
band, ett gott tryck, en god stil, välgjorda,
konstnärligt oantastliga illustrationer — allt
blir till ett kaos, om icke en enande tanke legat
bakom bokens framställning. En samling
kärleksdikter får icke ha samma utstyrsel som en
uppsats i teoretisk filosofi. Detta låter helt
självklart, men hur ofta syndas det icke
häremot ! Den vackra Bodonistilen med sin strängt
akademiska, klassiskt förnäma kyla är till
exempel ett ofta förekommande talrör för
lyrisk dikt, ibland beledsagad av lätta
akvareller, som ropa efter en lätt, elegant
medievaltyp. Tyvärr förväxlas hos oss även begreppen

dyr och vacker bok. Ett tjockt, gott papper,
stora marginaler, en känd konstnär — vad
mera behövs det? Jo — bokkonst, denna
sorgligen glömda konst, som icke har lätt att
blomstra, när de tekniska och praktiska kraven
— typografi, textning, bokbindarkonst,
tryckteknik, grafik — anses för besvärliga och
avlägsna för våra yngre konstnärer att göra
bekantskap med.

Den svenska inställningen till bokkonst är
ofta påverkad dels av bokens pris, dels av
antalet och den måleriska arten av
illustrationerna samt dels av bandets praktfullhet. Det
är ett lika stort misstag att som bokkonst
beteckna det pretentiösa verket i praktband
och med flerfärgsbilder av en känd artist, bara
därför att det innehar dessa attribut, som att
säga att en villa är vacker, därför att den
bebos av en rik grosshandlare och har solur
i trädgården. Bokkonst är samordnande av de
olika faktorer, som ingå i typografi. Detta
innebär, säger kanske läsaren, att god bokkonst
kan förekomma i en tjugufemöresbok? Precis.
Det kan den och gör det också. I Penguin
Books (sex pence) har man åstadkommit mera
typografiskt värde, en under förhållandena
väsentligt mycket lyckligare lösning av de
för-handenvarande problemen än i mången
Jyx-bok med fantasipris. Det är bokens uppgift att
sprida det tryckta ordet — till så många som
möjligt, förmodligen. Var går annars gränsen?
Vid den köpstarka kategoriens slut? I vår tid
är icke köpstyrka och litterärt intresse
synonyma begrepp, lika litet som dyra och vackra
böcker äro det. Idealet har nåtts av The
None-such Press i Engiand, vars chef, Francis
Meynell, är en av vår tids främsta förläggare.
Tyvärr finns det i Sverige för närvarande
mycket få förläggare, som ha öga eller intresse
för bokkonst. Jag förbigår av artighet med
tystnad de dilettantiska försök, som ibland från
detta håll göras för att ”skapa något nytt”.
Se på våra omslag och deras förhållande till

311

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Sep 19 12:47:39 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-4/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free