Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bror Zachrisson: Att samla böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BROR ZACHRISSON
utomordentligt stora möda, det insiktsfulla och
brinnande arbete, som av skickliga yrkesmän
nedlagts på de till sin natur exklusiva alstren
från dessa officiner, inneburo nödvändigheten
av en begränsad upplaga. Den ur
trycksynpunkt för vissa ändamål oöverträffade
handpressen tillät ej utförandet av massupplagor,
lika litet som de i övrigt begränsade tekniska
hjälpmedlen gjorde det. Följden blev att de
flesta böckerna från Kelmscott, Doves, Vale,
Eragny, Chiswick, Ashendene med flera
pressar utkommo i högst 500 exemplar, oftast
avsevärt mindre. I många fall kastades patriser,
matriser och överbliven stil efter tryckningen
för att upplagan aldrig skulle kunna bli
nytryckt i det skick den först fått. Även om vår
tid genom ett annat tänkesätt och genom
produktionsmedlens förbättring icke ser med
samma ögon på denna på ett fåtal inriktade
bokproduktion, måste man dock medge dels
att upplagan verkligen var ordentligt
begränsad, dels att det betalade priset stod i
proportion till det på boken nedlagda arbetet. Det
senare kan endast vara fallet, när skaparen
av enheten i boken, dess typografi och plan,
är insatt i det för detta ändamål nödvändiga,
av kulturella, konstnärliga och tekniska insikter
betingade arbetssättet — boktryckarkonsten.
I fråga om de engelska pressarna vid
sekelskiftet gällde dessa förutsättningar nästan utan
undantag. I viss mån voro dessa böcker
kuriosa, i det att de voro sällsynta. Samlandet
av dem gav emellertid ett reellt bokvärde.
På senare tid har den begränsade upplagan
tillämpats på olika sätt. Man har i bästa fall
låtit upplagan vara ensam. Ofta är emellertid
den begränsade upplagan nuförtiden endast
en del av en stor upplaga, i vilken nummer
och en bibliofilcolophon insatts. Dessa
trollformler kunna icke i högre grad höja den
begränsade upplagans värde — men priset är
trots allt ofta flerfalt högre än
standardupplagans. Vid ett dylikt tillvägagångssätt fordrar
man åtminstone, att bättre papper, finare band
eller rikligare och dyrbarare
illustrationsmaterial användas. I Amerika har denna ”limited
editions räcket” börjat bli föremål för
bokvännernas intresse och kritik. Ett annat
missbruk av den begränsade upplagans princip är
att ge ut en edition av flera tusen numrerade
exemplar. Att så kan ske är oftast
allmänhetens eget fel. Jag säger allmänheten, ty så
många verkliga boksamlare som tre-, fyratusen
torde vårt land väl knappast besitta. En bok
blir varken bättre eller sämre för att den är
numrerad, och man frågar sig vad för nöje
man kan ha av att få till exempel nummer
2083 instämplat i sitt exemplar. Numreringen
är en boktryckarens garanti för att en
begränsad upplaga verkligen är begränsad. Vissa
bokverk äro till sin natur begränsade till en
liten, köpstark eller specialintresserad
kundkrets. En numrering av vissa biografiska och
andra liknande arbeten har ofta sitt
berättigande, men denna numrering är till sin
karaktär helt olika den snobberinumrering
med vilken en icke begränsad upplaga förses
för att ge arbetet ett sken av exklusivitet.
Vi ha berört kuriositetssamlaren. Två
huvudgrupper av boksamlare återstå —■ de litterära
samlarna och de typografiska. Eftersom det
viktigaste i boken är innehållet, kommer den
litteräre samlaren, han som samlar det han
tycker om att läsa, i första rummet. Han har
emellertid icke förtjänat epitetet bokälskare,
om han icke ser till, att hans samling böcker
— dyra eller billiga — fått den form, som
gör dem värdiga att hysa det uppskattade
innehållet. Samlaren av häftade bokpaket,
vilka icke givas lämpliga band — som visst
icke behöva vara dyrbara — är ingen
bokvän. Hans bibliotek kommer att försvinna som
smör för solen, om han tvingas att flytta
några gånger med sina slafsiga luntor, och vill
han läsa om sina älsklingsförfattare, står han
där snart med en samling lösa och utfallna
310
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
