Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Selin, Elis, Det gamla utskärssläktet, anmäld av Sven Barthel - Fåhræus, Rudolf, Magnus Gabriel De la Gardie; Holst, Walfrid, Carl Gustaf Tessin; von Wertheimer, Oscar, Christina av Sverige, anmälda av Rütger Essén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
sig med övertygande säkerhet bland sina
människor. Det är sannerligen ingen teaterallmoge.
Hans skärkarlar är verkligen formade av sina
levnadsförhållanden, deras tanke- och
känsloliv är alltigenom präglat av yrket, naturen och
isoleringen. Man tror på dem och intresserar
sig för dem. De och deras värld lever i boken.
Det är en bok med små svagheter och stora
förtjänster, både konstnärliga och
dokumentariska. Det ligger närmast till hands att
jämföra den med Ludvig Nordströms skildringar
av likartade förhållanden på
Ångermanlandskusten i gamla tider. Men Selin är en
författare för sig. Inom skärgårdslitteraturen står
han ensam i sitt slag och fyller en stor plats.
Sven Barthel
Historisk biografi
RUDOLF FÅHRÆUS: Magnus Gabriel De
la Gardie. Gebers. 7: 50.
WALFRID HOLST: Carl Gustaf Tessin.
Gebers. 7: 50.
OSCAR von WERTHEIMER: Christina av
Sverige. Översättning från tyskan.
Aschehoug. Oslo 1937.
Den historiska biografiens konst har
tämligen hastigt blivit både populariserad och
vulgariserad. I och för sig är den en litterär och
vetenskaplig genre av högsta valör. Den ställer
krav både på litterär gestaltningsförmåga och
ärlig forskarmöda. Ingendera kan eller får
undvaras. Men den får gärna vara populär. En
historisk personstudie är en lättillgänglig väg
till historisk förståelse. Och denna senare kan
den bildade allmänheten aldrig få för mycket
av. I gynnsamma fall kan den även bidraga
till undgåendet av ödesdigra politiska misstag.
De historiska biografierna äro en synnerligen
lämplig semesterläsning för politiker och
statsmän.
Ett oting är däremot den förfalskade
historie-romantiken och historiesensationalismen.
Särskilt på det biografiska området har denna
som bekant under de senaste åren brett ut sig
på ett fruktansvärt sätt.
En av möjligheterna att motverka denna
bedrövliga genre är i varje fall utgivandet av
goda historiska biografier. Dess bättre
produceras även sådana. Och de tre här nedan
behandlade verken höra otvivelaktigt i stort
sett till denna kategori.
F. d. läroverksrådet Rudolf Fåhræus har
behandlat vår stormaktstids mest kända
grand-seigneurtyp, Ebba Brahes son, drottning Kri-
stinas gunstling, Karl X Gustavs svåger,
världsmannen, diplomaten, mecenaten och
byggherren Magnus Gabriel De la Gardie.
Magnus Gabriel var icke någon likgiltig
eller vardaglig personlighet. Hans bana och
hans väsen äro fängslande icke endast på
grund av den lysande yttre inramningen. Men
ändå gäller om honom motsatsen till det gamla
ordet om att mera vara än synas. Under hela
hans liv syntes han mer än han var. Och detta
har oftast förstört hans rykte inför eftervärlden
även i de hänseenden, där han verkligen var
någonting.
Magnus Gabriel var mångkunnig eller rentav
lärd. Han saknade ingalunda litterär förmåga
och uttryckte sig ofta verkningsfullt. Hans
umgänge och konversation böra ha varit
charmerande. Han var en skicklig diplomat. Hans
politiska system blev icke framgångsrikt, men
han hade bättre politiskt omdöme än som
i allmänhet erkänts. Ehuru dålig strateg
saknade han ingalunda personligt mod. Vid sidan
av fåfänga och lättretlighet visade han stundom
— i synnerhet i ålderns och motgångens
dagar — drag av själslig höghet. Hans
konstentusiasm var alltigenom äkta, och som
kulturpersonlighet i verklig mening fyllde han en
välbehövlig plats i en tid, då den hårt lutherska
svenska krigar-, ämbetsmanna- och bondestaten
verkligen led betänklig brist på andlig polityr
och kulturell balans.
Drottning Kristinas förhållande till Magnus
Gabriel blev typiskt för hans livsöde. Hennes
ganska varma ungdomsfaiblesse för den fyra
år äldre, lysande unge världsmannen förbyttes
som bekant senare mycket hastigt till ett kallt
förakt. Bakgrunden till denna kris är väl belyst
i Fåhræus’ framställning. Det i alla
hänseenden blandade intryck Magnus Gabriels person-
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
