Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Tisell, Henrik Gustaf, Karolinen, General von Buddenbrock, anmäld av Bo Enander - Croce, Benedetto, Europas historia under 1800-talet, anmäld av Bo Enander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
Svensk frihetstid
HENRIK GUSTAF TISELL: Karolinen,
General von Buddenbrock. Norstedts.
4: 25.
Under år 1937 föreföll det, som om vår
biografiska litteratur både beträffande
översättningar och originalarbeten var rikare än
på mycket länge. Ett av de till omfånget
blygsammaste, men inte desto mindre
intressantaste bidragen till vår i förhållande med andra
länder alltjämt synnerligen fattiga biografiska
litteratur lämnades av en amatörhistoriker,
byrådirektör Henrik Gustaf Tisell, som i en
liten skiss tecknat generallöjtnanten friherre
Henrik Magnus von Buddenbrock, ett av offren
för den svenska frihetstidens mest avskyvärda
justitiemord.
Hattarnas krig 1740—43 är den svenska
nationalismens blodiga fars och de båda män
som med sina liv fingo plikta för partiets
för-syndelser, generalerna Charles Ernil
Lewen-haupt och Henrik Magnus von Buddenbrock,
voro väl inte alldeles oskyldiga i den
chauvinistiska agitation, som föregick
krigsförklaringen mot Ryssland 1740, men beskyllningen
att de som befälhavare i kriget inte skulle ha
gjort sin plikt ha historikerna för länge sedan
avvisat. Lewenhaupt var förvisso ingen stor
militär begåvning, han var framför allt för
beroende av och eftergiven mot sina officerare,
men vad von Buddenbrock beträffar, har Tisell
i sin biografi visat, att han i alla avseenden
fyllde de krav man ställer på en befälhavare.
Krigshistorikerna ha tidigare egentligen
endast haft en anmärkning att rikta mot von
Buddenbrock, nämligen att han nonchalerade
spaningsverksamheten före träff ningen vid
Villmansstrand. Tisell har nu dokumentariskt
bevisat, att denna kritik saknar berättigande,
då von Buddenbrock i sina order ständigt
framhållit vikten av omsorgsfull och
plan
mässig rekognoscering, men att dessa order
inte åtlytts av hans officerare, som av olika
anledningar drevo en regelrätt
sabotageverksamhet mot högkvarteret, von Buddenbrock
var en av tidens skickligaste officerare och
antagligen ägde han den bästa både praktiska
och teoretiska utbildningen i svenska armén.
Som Karl XH:s generaladjutant hade han
därjämte gett många prov på personligt mod.
Gentemot intrigerande och rivaliserande
officerare av C. O. Lagercrantz’ och Carl Henrik
Wrangels typ kunde han emellertid lika litet
hävda sig som mot hattarnas byråkrati, främst
representerad i hans åklagares, justitiekansler
Silfverskiölds person. Processen mot von
Buddenbrock är inte något uppbyggligt aktstycke
om svensk rättvisa. I den förtalskampanj, som
öppnades mot honom, har Tisell dragit fram
ett intressant och för kännedomen om äldre
svensk nationalism belysande moment, von
Buddenbrock råkade vara född 1685 i det då
svenska Riga och 1740 var man i Stockholm
redan färdig att kalla honom ”mannen från
Riga” och kunde berätta de förfärligaste saker
om de ”ränkfulla liffländarna”. von
Buddenbrock betraktades som utlänning och han
behandlades därefter.
Under hela den skenrättegång, som föregick
domen, bevarade von Buddenbrock ett
upphöjt sinneslugn. Några vänner försökte förmå
honom att fly, men han svarade: ”Finnes det
en gnista av rättvisa i Svea land, kan något
ont icke hända mig, men vill jag i fängelset
lugnt avbida det öde Gud och mina landsmän
bereda mig. En krigare skall alltid vara beredd
att offra sitt blod för fosterlandet, även om så
skulle fordras på avrättsplatsen.” Och samma
lugn bevarade han, då han den 16 juli 1742
i rackarkärran under pöbelns skrän fördes till
avrättningsplatsen vid Brunnsviken, sedan hans
enda begäran till sina domare att bli
arkebuserad i stället för halshuggen avslagits av
Riksens Ständer. Bo Enander
Croce och adertonhundratalet
BENEDETTO CROCE: Europas historia under
1800-talet. Översättning av Viola
Wahlstedt-Markelius. Natur och Kultur. 7: —.
Ehuru sex skickelsedigra år förflutit, sedan
Croces analys av europeiskt adertonhundratal
först publicerades, har detta arbete, då det
nu föreligger på svenska, inte förlorat något
av sin stimulerande friskhet. Hans försök att
i en handfull löst sammanbundna essayer
fånga förra århundradets händelser och
tanke
321
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
