Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Emil Zilliacus: Källan och krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL ZILLIACUS
KÄLLAN OCH KRUKAN
I.
I myriader år har berget stått
sådant mitt öga ser det än i dag
och skall så stå i myriader år.
En väldig rygg, grå eller lejongul
med solen bakom sig i soluppgången;
dimblå om dagen, mörknande mot kväll
och slutligt överhöljd av purpurglöd
från solnedgångens fjärran jättebål.
Så såg det ut när en pelasgisk konung
ur borgens port steg ut på tempelklippan,
och samma syn skall berget bjuda än
när tusental av solvarv rullat bort.
I berget urgröpt grönskar där en däld,
en liten däld i kal och skrovlig brant —
en pinjeskog, cypresser, oleandrar.
Beskuggat av en ensam, stor platan
ett rent och kyligt källsprång rinner fram
såsom det runnit myriader år.
I klippan huggen för en trappa ned
till vattenstrålen, där den silverklar
ur brunnens nötta vädurshuvud väller,
och trappans kalksten glimmar ständigt våt
av vattenstänk från bräddat fulla krukor
och lyser mot mig kopparblank, polerad
av tusen sinom tusen jungfrufötter.
343
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
