Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - John Hayward: Brev från London
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
BREV FRÅN LONDON
Såsom bokhandlare och recensenter endast
alltför väl veta blir det ständigt svårare, för
att icke säga omöjligt, att hantera den enorma
mängd böcker som årligen utkommer i
England. Enligt de officiella siffrorna från
National Book Council utsläpptes i marknaden under
år 1937 inte mindre än 17 286 böcker. Av
dessa voro 4 745 romaner eller
novellsamlingar, vilket i genomsnitt gör precis tretton på
var och en av årets dagar. Det är tydligt att
kritiken icke har någon utsikt att hålla jämna
steg med denna fruktansvärda produktivitet,
och det är förmodligen oundvikligt att även
framstående böcker — om de än äro relativt
få i dessa ofantliga travar av tryckt papper —
alltför snabbt skjutas åt sidan och glömmas.
Hela detta problem diskuteras för övrigt på ett
intelligent och obestridligen träffande sätt i en
liten bok som heter ”A Publisher Speaking”
av Geoffrey Faber, den lärde chefen för
för-läggarfirman Faber & Faber i London. Jag
rekommenderar denna bok varmt till alla dem
som äro intresserade av hur böcker framställas
och distribueras. Men vad jag egentligen ville
säga med ovanstående är att en artikel av detta
slag med nödvändighet måste förbigå en hel
mängd litterära nyheter. Det är svårt nog även
för en i England bosatt kritiker att hålla sig
å jour med vad som försiggår — vecka efter
vecka och månad efter månad — i den
rastlöst verksamma litterära världen.
Skulle man döma efter vårlistorna från de
förnämsta londonförlagen — det finns ungefär
hundra stycken — skulle man kunna förledas
att tro att nästan varje vuxen man och
säkerligen varje vuxen kvinna i detta land höll på
att skriva någonting. Huvudsakligen romaner
— den överdrivna längd som kommit på modet
genom sådana böcker som ”Anthony Adverse”
och ”Gone With the Wind” tycks nu vara på
upphällningen — och vidare ymnigt
förekommande historiska biografier av företrädesvis
kvinnliga författare och reseskildringar som
återge tidningskorrespondenters upplevelser i
diktaturländerna eller fribytares äventyr i
tropikerna och den köldbundna norden. Det har
påståtts att orsaken till att det historiskt
förflutna och det exotiska för närvarande är
i ropet skulle vara vår önskan att undkomma
vårt eget livs ansvar och bekymmer, det vill
säga att fly. Orden ”escapist” och ”escapism”
— båda fula och onödiga nybildningar — ha
också under de senaste åren blivit utslitna av
likaledes utslitna kritiker i deras försök att
förklara denna företeelse. Tyvärr kan man inte
förklara en utveckling som denna bara genom
att sätta en prydlig liten etikett på den.
Emellertid skulle jag vilja fästa
uppmärksamheten på två nyligen utkomna böcker, båda
skrivna av och handlande om romanförfattare,
vilka på olika sätt försöka förklara några av
de intellektuella och emotionella problem som
en ansvarsmedveten författare i våra dagar
ställs inför. Den ena är en studie över den till-
371
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
