Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- P. O. Barck: Brev från Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. BARCK
i artistiskt lekande och skimrande rytmer.
I några av hans strofer observerar man dock
ett mörkare, djupare tonfall, som upplöser den
poetiska leken i ett lidelsefullt spel med livets
makter.
Slutligen stannar jag vid den unga
kvinnliga lyrikern Saima Harmaaja, som dog i
lungsot för ett år sedan. Jag berörde hennes
diktsamling ”Hunnutettu” (Beslöjad) i mitt senaste
finska brev. Nu har en postum samling,
”Kau-kainen maa” (Det fjärran landet), utkommit.
Den befäster intrycket av en innerlig och lyhörd
lyrisk begåvning. Det är undergångskänslan,
som trycker sin prägel på denna dikt på
gränsen till ”landet som icke är”. Den undgår inte
alltid det monotona, men den förmedlar en
intensiv, ren stämning samlad kring de finaste
och sköraste skönhetsvärdena i en tillvaro, som
glider allt längre bort mot okända horisonter.
*
Vid sidan av den rena skönlitteraturen är
det en litterär monografi och en resebok som
i den finska bokfloden 1937 kunnat räkna på
ett livligt intresse. Den unge kritikern T.
Vaas-kivi har på Otavas förlag gett ut en fin
monografi över Sillanpää, som i många
avseenden är mycket ovanlig såsom litteraturkritiskt
arbete. Vaaskivi har försökt ge en psykologisk
helhetsbild av den finska prosans mästare
i stället för att ge sig in på minutiösa estetiska
analyser och milslånga utvikningar i det
personhistoriska stoffet. Det är tydligt att
psykoanalysen gett honom anvisningar för den rent
metodiska sidan av uppgiften. Med inlevelse
och lyhördhet tillägnar han sig det element av
liv som i en mäktig, tyst och lyskraftig ström
väller fram i Sillanpääs diktning. Han har
inte velat stanna vid verket allena och plocka
sönder det i analyser och omdömen; han har
sökt sig tillbaka till diktens innersta ursprung,
till det hemlighetsfulla kraftcentrum ur vilket
den skapande förmågan hämtar sin ingivelse
och styrka. Såsom litteraturhistoriskt arbete
har Vaaskivis bok många bristfälligheter och
man kan inte blunda för att dess
psykologiska djupdykningar ofta förefalla en smula
fantasifullt iscensatta. Men boken är skriven
med lysande talang, den är medryckande och
levande och den ger en färgrik bild i
djuptryck av den diktare till vars konst den utgör
en hyllning.
Olavi Paavolainen gav för något år sedan
ut en bok om Tredje riket, där han vistades på
det nordiska diktarhemmet tillsammans med
bland andra Sven Stolpe. Boken blev översatt
till svenska och väckte ett visst uppseende
såsom en med glänsande regitalang och
effektfull stilkonst gjord rundmålning av den
nazistiska livsformen. Nu har Paavolainen gjort en
resa till Sydamerika och gett ut en bok som
heter ”Lähtö ja loitsu” (Avfärd och
besvärjelse), och som i höst torde utkomma i svensk
översättning av Olof Enckell. Paavolainen
tillhörde tidigare Tulenkantajatkretsen, där han
lade an på att odla en fashionabel europeisk
typ. ”Dandy och kulturfilosof” kunde vara
hans signatur. Han har på senare tider börjat
spekulera i den mondäna mystik, som följt
i spåren av självuppgivelsen och tröttheten hos
en del moderna intellektuella. Han undgår inte
heller att offra åt alltför billiga effekter i sin
strävan att vara up to date, då det gäller att
se skeptiskt på förnuftet och besjunga
själslivets djupa ”dubbeltydiga chimärer”. Men
detta hindrar inte att hans bok har många
glödande och inspirerade sidor, och att den
ger inblickar i sydamerikanskt liv och psyke,
som äro lika intressanta som underhållande.
370
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 13:46:32 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-5/0044.html
