Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Asklund: Torp med syrener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK ASKLUND
uppför väggarna, går under golvet och sticker
upp sina energiska käkar mellan golvspringorna
inne i rummet. Jag har under flera somrar
motat dem med fågellim, fotogen, salt, svavel
och lade en gång nio kasserade flugfångare
över myrvägen. Hjälpte inte. De gjorde sin
rond i aplarna och fågelbärsträden, mjölkade
bladlössen och hälsade sedan på under mina
fötter. Nu bryr jag mig inte om dem. Man
blir vis av deras strävsamma attacker, av deras
envisa energi. Låt dem hållas. Man kan vakna
en morgon med myror i håret och en fridsam
spindel över sin snusande näsa och finna att
livet är skönt. Trots allt. Varje morgon åker
det ut hela sopskyfflar med myror och
bomaterial, och varje ny morgon har de byggt
långsträckta stackar över golvspringorna och givit
sig sin salighet i våld att de skall bli härskare
i torpet. Och de blir det väl så småningom.
Det är inte mitt torp. Jag bara hyr det.
Värre är det med bålgetingarna. De har
väldiga grå nystan uppe på vinden, stora som
munkhuvuden. Och när jag en gång höll på
att sätta eld på torpet genom att utrota dem
med brinnande trasor, doppade i fotogen,
lyfte hela svärmen och tog sin tillflykt i en
ihålig björk. Mitt enda byte blev en jättestor
kaka, där små gulvita, vickande larver, nästa
generation bålgetingar, levde sitt stilla liv. Låt
dem hållas, getingarna också.
Liksom fåglarna. En gång fanns det en
träd-krypare i en tumsbred springa i östra
gavelväggen. Men den skrämdes väl av
skriv-maskinssmattret och hotskivorna på
grammofonen. Men uppe på taket bor det tjogtals med
starar, som väcker en med långa visslingar
varje morgon, så att man tror sig försatt
hemma till Söder som ung ligist och yrvaken,
tyngd av drömmar och sömn, tumlar ut att
hälsa gänget. Men nej — det är bara stararna.
Frampå sommaren, när de fått ungar, slutar
visslingarna och de knäppande konserterna,
och i stället hör man ett prassel som av torra
löv och ett klirr av tegelskärvor uppe på taket.
Det är de matfriska ungarna, som börjar
orientera sig under tegelpannorna.
De fyra paren tornsvalor har troget
återkommit varje år. En morgon dunkar det i
takbrädan ovanför köksfönstret, och den första
svartbruna tornsvalan kryper in för att se om
sitt gamla bo. Alldeles utanför gungar
syrenbuskarna sina vita klasar. Och hela dagarna
singlar de djärva flygarna omkring uppe i det
blå under höga, jublande skrin, eller jagar
varandra i snabba cirklar runt torpet för att
till slut, i skymningen, krypa in under
tegelpannorna, där de krafsar och piper och liksom
makar sig till rätta för nattens vila. Deras
långa vingar ligger saxade över stjärten, deras
platta, smala, falkliknande huvuden har något
av den snabba flyktens form och linjer. Och
i doften av vita syrener, i fläskoset, som
strömmar ut från det öppna köksfönstret, uppväxer
denna vår fågelvärlds snabbaste och
skickligaste flygare, för att i sensommarens klara,
kyliga dagar börja sina långa färder till
främmande land, till Egypten, till Afrika — vad
vet jag, som här dröjer varje afton och lyssnar
efter deras skrin.
Men det finns andra fåglar. Sädesärlorna
har häckat under skorstenen, i en springa
i muren. De kom i snöyran en dag i början
av april och satt faktiskt och värmde sig vid
sin gamla boplats. De finns för resten
överallt. I sjöboden, under dikesbroarnas stenar,
i det gamla brygghusets förvittrade ugn och
mellan de skrovliga blocken i stengärdsgården.
Och entitorna lade en gång sina små
sockergryn till ägg i ett djupt kvisthål under taket.
Men sedan tog bålgetingarna hålet som
reservutgång och entitorna fick återvända till de
ihåliga enarna i hagen.
En grå flugsnappare kom en dag i juni och
sökte boplats i torpet. Men starar och ärlor
och tornsvalor hade redan tagit så stort
utrymme att den fann för gott att krypa ner
416
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
