Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Asklund: Torp med syrener
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TORP MED SYRENER
i väg. Vägen slänger ut ett dammigt S, stupar
brant nedför, slingrar kring berget, fortsätter
runt en aspdunge och slutar i en svacka fylld
av grus. Under åratal har grannbonden skyfflat
ut massor av grus över den sluttande vägen,
och av de tunga regnen har gruset rasat ned
och ligger nu i svackan, nästan fotsdjupt.
Tungt, orörligt, varmt grus, som cykelhjulen
skär ned i, så att man nästan slår en volt
framlänges eller i bästa fall lägger sig på sidan
med cykeln över benen, svärjande, skrattande
eller stum. Där har skalder och målare tumlat
om med sina stålhästar, där kom en
pingstafton en lång rad ungdomar, den ena efter
den andra, och dök på huvudet över varandra.
Deras skratt klingade i skymningen. När de
lyfte sina huvuden, spottade gruset ur
munnen, strök håret ur ögonen, såg de rakt
uppöver sig en grå bergknalle, en granhäck och
två rader blommande aplar. Och syrener, vita,
doftande syrener, som öppnat sina klasar
i junikvällens dunkel och lyste med ett vitt,
spöklikt skimmer över torpets grönskiftande
tegelpannor. En röd gavel, lysande i
kvällssolskenet, de jättestora oxlarnas gråa blomkronor,
sjungande av surrande bin. Och den tunga
doften av utslagna syrener, som flöt med
kvällsbrisens fläktar över fälten eller stod i en
ljum, honungssöt ånga över gräset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
