Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lisa Stubbendorff: En dag. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DAG
kerna låg ett ljust dis. Myllan, som på sina
håll ännu låg naken, vitnande och torkande
i den starka luften, tycktes utstråla detta ljusa
dis och på något sätt också de knoppande
buskarna och träden, ty över trädgården vilade
samma lätta slöja. Luften var så mättad av
växtkraft, att den tycktes förvandlad till något
slags fluidum. Krusbärsbuskarnas grenar lyste
vitgrå och bar ljusgröna bladrosetter, de tjocka
rabarberstjälkarna, nyss framsprängda ur
marken, hade delvis ännu inte brutit ut ur sitt
skyddande hölje och lyste brutalt röda som
djurbogar i en slaktarbod. Fruktträdens
knoppar svällde i lä mot söder, och längs
trädgårdsgångarna började hyacinter, påskliljor och
små runda kallj ordstulpaner blygt slå ut.
Det vita boningshuset såg naket ut.
Vinstocken stod ännu till synes livlös. Glycinian
hade ännu inte fått blad, eller bladen hade
i varje fall ännu inte blivit utvuxna; de satt
på kvistarna som små silverhåriga klangen
eller på ett senare stadium som små
brunflikiga tassar och täckte ännu ej vare sig de
grå, slingrande stammarna eller den vitrappade
husväggen. Men av den första omgången
blommor var några färdiga, och ur de grå grenarna
vällde här och där ett litet blått vattenfall av
fjärilsblommor fram, som doftade ljuvligt och
omsvärmades av humlor och bin.
Inomhus var det ordnat, vackert och
lidelsefritt som vanligt. Koppar och mässing blänkte
nyputsat i matsalens norrdunkel, det bonade
golvet glänste matt; solskenet lekte in i salongen
genom de ännu tämligen nakna almgrenarna,
som viftade i vinden framför fönstren, och
i majorens arbetsrum, som solen vid denna
tid på dagen lämnat, brann några vedträn
i den öppna spisen. Ett ljuvligt och gott hem
att återvända till efter långa, tröttande
vårdagar. Men Ingrid lämnade det, sprutande av
vrede ...
Denna del av händelseförloppet nämnde hon
ännu ej för Henrik. Den måste komma i några
korta ord mot slutet. Hennes tanke letade
vidare bakåt i tiden.
... Aulan var tämligen glest besatt den
vackra vårkvällen ungefär en vecka tidigare.
En del studentskor, inte så många studenter,
en del av universitetets lärarpersonal med eller
utan familj, en del av stadens
lekmannabefolk-ning, för vilken aulan redan i och för sig ägde
en magisk tjusning och som därför tacksamt
begagnade sig av varje tillfälle att få komma dit.
Kosackerna tågade in i sina svarta stövlar
av mjukt läder, svarta uniformsrockar med
vita patronhylsor i uppåtsträvande rad över
bröstet, rockar som satt åt i midjan och
därifrån föll som en kort, vid kjol över de röda
byxorna. En och en kom de i gången mellan
bänkraderna, en del lediga och vårdslöst
behagfulla, en del lite lytta, kanske träffade av en
kula i benet för något år sedan. De ställde sig
i dubbla rader på estraden, medan dirigenten
snabbt gled fram och åter mellan dem med
viskade anvisningar och råd.
När Ivan Ivanovitj passerade Ingrid, som
satt ytterst på tredje bänken, nickade de och
log mot varandra.
Han var ful utan att besväras av sin fulhet.
Pannan var låg och ansiktet brett med ett par
vänligt tindrande grå ögon och en bred,
skratt-lysten mun. Det ljusa håret var benat i sidan
och mycket kortklippt i nacken. Gestalten var
smidig och tycktes hemvan i vilken omgivning
som helst...
— Har du hört kosackerna sjunga? frågade
Ingrid Henrik.
Han skakade på huvudet.
— Deras sång var ett sakta nynnande, som
kom långt bort- och liksom ingenstans ifråh
och växte till ett mäktigt brus. Den var
dånande bas och klockren sopran. Den var
som när en solstråle letar sig väg ut ur mörka
ovädersmoln eller som en liten blåklocka i en
mörk och dyster skog. Den var dova, hotfulla
rytanden och smältande veka ackord.
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
