Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Idyllen Sverige. En dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
dugligaste människomaterial som finns. Om
också inte enastående och till genomsnittet inte
särdeles begåvat på huvudets vägnar. Ja,
förlåt mig, jag menar inte riktigt det heller: de
har nog, svenskarna, både receptiv intelligens
och teknisk intelligens och organisatorisk och
vetenskaplig kapacitet och allt vad ni vill, men
de har intet särskilt förstånd på människor
och människors förhållanden sinsemellan. Man
känner igen en svensk utomlands, nästan
ofelbart, på att han på tågresor och i
aero-plan ser ut i geografien och inte på
medpassagerarna. Som alla andra gör. Men det gjorde
ej heller så mycket. Den arten behövs också.
Kommer man utifrån, är det någon tid bara
skönt att se människor som ej är alltför lika
påklädda apor. Men jag tycker inte om att
komma i svenska kretsar, där alla utlänningar
— eller åtminstone sydlänningar — kallas för
apor. Likaväl kunde de kalla oss för oxar och
kossor. Som de ibland gör. Och läget i
världen för vår generation är sådant att just den
svenska psykologiska begränsningen
framträder starkare än någonsin. Vi har ju faktiskt
upplevat så mycket mindre än de flesta andra
folk. Det är ingen förtjänst hos dem och intet
fel hos oss. Men det är så. Det kan ej hjälpas
att denna tur att ha undgått hårdare
prövningar i en skamfilad värld sätter svenskarna
i en särklass. Vi är inte märkta av tiden som
Europas flesta folk. — Men det vore ju i och
för sig bara skönt — om inte, om inte den
olycksaliga idén flugit i svenska folket att detta
är deras egen förtjänst. Med förnuftig och
självvis dygdighet betraktar de sin
förträfflighet och utdelar varningar och råd åt en
vilse-förd värld. Vore jag utlänning och förstode
vad som tänkes och yttras i Sverige, skulle jag
sannerligen bli ännu argare än jag är nu. Men
det hela äcklar mig tillräckligt nog ändå.
Axel. Vad du säger är ingenting annat än
uttryck för nervositet och beror på att du
känner dig som en främling i Sverige. Vi
har verkligen anledning att vara tillfredsställda
med våra prestationer. Vi är ett sunt arbetande
folk, välorganiserat och välordnat, ett av de
få länder i Europa, där man lyckats förena
frihet med ordning. Skulle vi gå omkring och
känna oss mindervärdiga därför att vi inte
kastat oss i krig och elände, därför att vår
jämnåriga generation inte har meningslöst
topphuggits, och därför att den nästa inte är
en undernärd krigsbarnsgeneration — ja, då
först vore vi väl obotligt naiva och löjligt
romantiska. Men det är vi nu gudskelov inte.
Och därför bildar vi heller ingen tacksam
jordmån för frälsningshysteriker och
demagoger av olika slag.
Gunnar. Nå, men vad säger pappa om den
psykologiska förståelsen då?
Axel. Den psykologiska förståelsen. Vad
skall vi med den? Den är ett specialintresse
för romanförfattare och sysslolös publik. Den
senare har vi knappast här i landet. Det är
väl därför vi är såna dåliga psykologer.
Johan. Ja, ni rikssvenskar är väl ett för
psykiskt friskt folk. Vad var det för en
författare som talade om ”den själens sjuka
punkt, där diktens pärla mognar”?
Greta. Ja, den må nu de stackarna dras
med själva. Jag tänker på en annan sak. Någon
av er kallade Sverige en idyll. Men en idyll
det betyder väl något vänligt. Nu frågar jag:
är vi ett vänligt folk? Inte tycker jag det.
Åker jag i en spårvagn eller buss ser jag
idel ointresserade, ovänliga, slött fientliga
miner. Nästan aldrig visas någon spontan
hjälpsamhet. Utom för det fall att det skall vara
inledning till flirt. Och den är då så klumpig
som någon moralist kunde önska. Nej, Sverige
är just ett ovänligt land. Det är vad det
är. Både i England, Tyskland, Frankrike och
Italien är människorna hjärtligare mot
varandra än här. Kanske falskare. Men det spelar
så liten roll. Hellre falsk vänlighet än svensk
surhet. Nej, i den här vänliga idyllen, där får
436
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
