Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Idyllen Sverige. En dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDYLLEN SVERIGE
Johan. Låt oss överge detta pinsamma men
lockande ämne. Eljest råkar vi för illa ut.
Greta. Ja, säg mig exempelvis om det är
någon skillnad mellan romantik och naivitet?
Johan. Jo, visst är det det. Romantikerna
vill fly från verkligheten. De naiva däremot
endast häpnar inför den. Och kan därför inte
bedöma varken proportioner eller nyanser.
Sixten. Nej, just så är det. Och det passar
tyvärr utmärkt in på mina kära landsmän.
”Denna snöda världs angelägenheter kunnen I
platt intet förstå.” Det sade redan Gustav Vasa.
Och det är lika sant i dag. Därför har också
försynen i sin godhet lagt oss litet på sidan.
I alla förhållanden från människa till
människa är vi klent utrustade. Men vi står nära
naturen. Vi förstår teknik, exakt vetenskap, allt
sakligt i egentlig mening. Vi kan producera
lyrik och naturkonst, vi kan arbeta och
organisera utmärkt och effektivt, när vi arbetar med
ting och inte med människor. Men vi förstår
oss ingenting vidare på diplomati, politik,
umgängesliv, konversation, teater eller —
överhuvudtaget — livets rent mänskliga sida. Och
jag skulle vilja tillägga: svenskarna utmärker
sig inte heller för någon särdeles
karaktärsstyrka. — Jag tänker exempelvis på svenska
brottslingar. Motiven är i regel bara två: råhet
eller karaktärssvaghet. Råheten lämnar jag
därhän. Om den vill jag bara säga, att vi
inte bör vara alltför säkra på att inte vi också
har åtskilliga sadister och hatfyllda individer
ibland oss, som icke skulle dra sig för någon
form av terror, grymhet och blodsutgjutelse
om de fick tillfälle att någon gång flyta
ovanpå. Nej, jag skall tala om de andra:
brottslingarna av karaktärssvaghet. Vad är det
typiska svenska brottet? Jo, förskingringen.
Nu säger mången att förskingrare och tjuvar,
det är ett och detsamma. Ingalunda.
Visserligen är förskingring och stöld lika i så måtto
att de båda är brott mot annans äganderätt.
Men psykologiskt är de grundskilda
brotts
typer. Tjuven är aktiv, förskingraren
karak-tärssvag. Han kan bara inte låta bli att
använda pengarna själv, när han nu har dem
tillgängliga. Så tillkommer den vaga svenska
optimismen, som säger att det går nog att
ordna saken framdeles. Men det går inte. Och
så är vi där.
Gunnar. Nå, men förfalskarna då?
Sixten. Det är ju samma typ. En
kontinental förfalskare eller bedragare är en kallblodig
brottsling, som noga räknar ut hur han med
sina tricks skall kunna vinna rikedom från
offren. Men en svensk förfalskare vill som
regel ingen illa. Han är i nio fall av tio
ingenting annat än en förskingrare, som står inför
upptäckt och blivit desperat. — Och när det
nu är så, borde man naturligtvis organisera
all penningförvaltning i Sverige så att det
funnes så liten chans och så liten frestelse
som möjligt för en förskingrare. Nå, har man
gjort så? Ingalunda. Snarare tvärtom.
Godtrogenheten är också ett svenskt drag. En
konsekvens av bristande människointresse och
allmän optimism.
Gunnar. Menar farbror Sixten alltså, att
det inte finns någon grund för talet om den
svenska hederligheten ?
Sixten. Nej, det menar jag inte alls. Jag
kan göra jämförelser. Jag vet att den svenska
hederligheten i stort sett är en verklighet. Och
jag vill heller inte ansluta mig till dem som
påstått att den intet annat är än slöhet.
Glömmer jag en plånbok med pengar i en spårvagn
eller järnvägskupé i Sverige har jag faktiskt
större utsikt att få igen den i Sverige än i något
annat land jag känner. Jag kan låta bagage
stå obevakat på en järnvägsperrong. Jag skulle
antagligen i nittionio fall på hundra misslyckas,
om jag försökte muta en svensk tjänsteman
eller ämbetsman. Nej, vi är nog ett hederligt
folk. Men vi har ett annat fel. Vi är
moraliskt fega.
Axel. Nej, min käre Sixten, nu tycker jag
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
