Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Idyllen Sverige. En dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RÜTGER ESSÉN
du börjar gå för långt. Moralisk feghet betyder
falskhet, kryperi, inställsamhet. Skulle dylikt
vara utmärkande för det offentliga livet i
Sverige? Jag tror inte du själv menar det en
gång. Du är ju en svensk fosterlandsvän trots
allt. Men det är väl dålig patriotism att bara
stirra på enstaka beklagliga fenomen och
överdriva deras betydelse. Att tala illa om oss
själva, det har ju vi svenskar alltid gjort. Jag
tycker vi kunde sluta nu. Vi har mindre skäl
för det i dag än någonsin förr. Vi kan vara
stolta över vårt land. Och även du har väl
lagt märke till att patriotismen, som för tjugu
och trettio år sedan offentligt förnekades på
de flesta håll, nu är en öppen bekännelse i alla
folklager?
Sixten. Ja, visst är jag patriot. Snarare för
mycket än för litet. Men vad är patriotism?
Det är, skulle jag vilja säga, en känsla, en
levande och äkta känsla av ödesgemenskap
med sitt folk. Den har ingenting att göra med
om folket har det bra eller illa. Den brinner
segast i nöden. Den innebär beredskap att
leva och dö för sitt land och sitt folk. Men
den innebär inte på något sätt att man skulle
vara blind för dess fel eller ännu mindre att
man skulle anse svenska folket överlägset alla
andra. Den bör inte utesluta möjligheten att
väga och jämföra. Och allra minst är den i sin
svenska form förenlig med nationellt skryt.
Den är en blyg känsla, och vi är ju ett blygt
folk.
Johan. Ja — och blygsamt. Jag har på
mina resor observerat att Sverige är det enda
land i världen, där de bakre bänkarna i en
församlingslokal fyllas före de främre. Om
nu inte blygsamheten är en falsk sådan.
Greta. Men låt oss höra om den moraliska
fegheten. Jag tycker det låter illa. Fysiskt fega
är väl svenskarna i alla fall inte?
Sixten. Nej, ingenting tyder på det. Men
jag måste vidhålla vad jag sade om den
moraliska fegheten. Moralisk feghet är ett svenskt
drag. Se på den svenska offentligheten! Vi
hatar originalitet, självständighet, oräddhet.
Vi är inte så rädda för något som för att irite
tjuta med alla de andra. Varenda liten svensk
tidningsskribent skall skälla med efter ringa
förmåga i skallet mot allt som stöter svenska
massfördomar — på ju längre avstånd dess
bättre och dess gällare. Den verkligt
originella, modiga, självständiga begåvningen har
en mindre chans i Sverige än i något annat
land. Den duktiga medelmåttan, åtminstone
om han är moraliskt feg, har däremot en
större chans än i något annat land. Den förre
blir nedtystad, förtigen — eller också så
utskälld att han aldrig kan få den svenska
allmänheten att lyssna på sina ord. Når han
erkännande måste det komma från utlandet
och blir sällan av förrän hans aktiva tid är
ute. Men de tomma eftersägarna, de har folkets
öra — i synnerhet när de spelar på de
skor-rande strängarna av sentimentalt och falskt
patos. Deras chanser höjas ytterligare genom
folkets ovanliga omdömeslöshet när det gäller
förhållanden utanför deras egna näsors
räckvidd. Den offentliga debatten i Sverige har
alltid äcklat mig. Lyckligtvis är den icke
särdeles representativ för vad folket verkligen
tänker — men sorgligt representativ för hur
det tänker.
Axel. Allt det där är någon slags hysteri.
Svenska folket hör till Europas mest
välbalanserade. Och några krypare är de sannerligen
inte. Var och en som exercerat beväring, och
var och en som sett en svensk arbetsplats vet
att här finns det ingen jordmån för sådant.
Tvärtom. Svenskarna är ett stolt folk, varje
enskild är ömtålig om sin värdighet. De låter
ej kommendera sig.
Sixten. Ja, ömtåliga om sin värdighet är
de nog. Dock tyvärr mest på ytan. De skäms
att hjälpa sina gamla mammor i hushållet och
de skäms att leva efter sina tillgångar. Ingen
svensk vågar heller utmana löjet — annat än
440
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
