Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rütger Essén: Idyllen Sverige. En dialog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDYLLEN SVERIGE
omedvetet förstås. Men det gör de i stället
desto mera. Och alla tar de sig själva
förtvivlat på allvar. Den svenska humorn är elak,
inte godmodig. Den är sällan självironisk. Ja,
nog är de ömtåliga om sin värdighet. — Men
det är en helt annan sak. Du talade
exempelvis om en svensk värnpliktstrupp. Den är inte
mer svårdisciplinerad än andra, om den tas
rätt. Men det finns alltid bland dem typer som
tror att dumt trots och brist på
självbehärskning är ett tecken på överlägsen personlighet.
Det är en i Sverige på många håll omhuldad
villfarelse, som skulle vara omöjlig, om vi nu
inte vore så dåliga människokännare. Den
verkliga självständigheten den hatar vi —
men den löjliga imitationen från små snobbars
eller kverulanters sida — den gör alltid succé
i vårt svenska fosterland. Typen för en i det
offentliga livet framgångsrik svensk är en
sådan som nogsamt manövrerar förbi verkliga
strider och stora frågor men för ett
förfärligt väsen om andrahandsdito och hoverar sig
i hjälteposer inför redan besegrade — eller
också alltför avlägsna fiender.
Greta. Ja, det var ju en vacker bild ur livet.
Men nu tycker jag ni börjar bli för hätska;
det finns också något som heter god svensk
glädje och gemytlighet. Att ha det trevligt.
Att vara goda vänner. Jag har sett exempel
på att svenskar kan vara det också — även
när det gällt svåra och bekymmersamma saker.
Men det behöver vi ju inte tänka på i kväll.
Jag ville bara säga att trots surhet i
spårvagnar och trots offentligt skäll så tror jag
på svenska folkets goda hjärtelag.
Gunnar. Det är bara en sak jag ville fråga
de vördade farbröderna om: Är det säkert att
vi inte utbreder oss om en fiktion? Är det
säkert att det finns några nationalkaraktärer
alls? I egentlig mening? Oberoende av
tidsläge, ekonomi, klasstillhörighet och så vidare?
Johan. Jo, nog gör det det. Det är och
förblir ett faktum. Jag bryr mig inte om
förklaringen. Och jag kan inte förklara det. Jag
vet inte om historien eller naturen gjort den
största insatsen. Men de olika folkkaraktärerna
är i högsta grad en verklighet. Förflytta dig
bara då och då längs latituder och longituder
på den fasta jordytan så får du se.
Gunnar. Jag tvivlar inte heller på saken.
Jag har nog märkt det själv. Men jag ville
ha en förklaring.
Sixten. En förklaring kan jag inte heller
ge. Men jag är inte nog vetenskapligt bildad
för att förneka verkligheten av allt som jag
inte kan förklara. Det finns en svensk tonart
i tillvaron. Det är säkert. Och den kan jag inte
vara utan. Jag blir ofta hätsk på det svenska.
Och jag har mest levat utomlands och gör det
alltjämt. Men det svenska, det är mitt. Det är
så. Det är ingenting att göra åt saken. Och så
är det för alla svenskar.
Greta. Ja, då tycker jag vi slutar det här.
När vi just nu är sams.
3. — B. L. M. 1938. VI.
441
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
