Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Melker Johnsson: Introduktion till D. H. Lawrence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MELKER JOHNSSON
söder ut är en otänkbar företeelse. Där härskar
industrien obestridd. Man ser på långa sträckor
inte ett friskt träd eller ett grönt strå. Över
allt spirande och växande liv lägger sig ett
lager av sot.
Men i Nbttinghamshire fanns, även helt
nära Eastwood, vacker natur ännu när
Lawrence växte upp. Systern Ada har berättat om
deras strövtåg på fälten ett litet stycke vid
sidan av gruvorna och järnvägarna, då inte en
blomma, ett träd eller en fågel undgick hans
uppmärksamhet. Och det var han som om
våren hittade den första violen eller gullvivan.
Vid stranden av Nethermere ägde den mäktige
kolmagnaten major Barber — Gerald Crich
i ”Women in Love” — en stor skogspark, där
Lawrence var en flitig ”trespasser”. Och på
Haggs farm, som nämnes i ”Sons and Lovers”,
levde han intensivt med i det dagliga livet på
en riktig bondgård. Stället verkar nu, trettio
år senare, åtskilligt vanvårdat. Och man
förstår, att likgiltighet eller hopplöshet lätt griper
människor, som på gränsområdet mellan
åker-bruksland och industriland försöker driva ett
jordbruk. De vet att tidsfristen är kort när
de måste flytta eller söka annat arbete, därför
att gruvdriften behöver även deras mark och
i bästa fall också deras söner. The rural
England med den oblandade doften av jord och
mylla har minskats mycket i Nottinghamshire
sedan Lawrences tid. Bara sedan 1914 har
sjuttontusen acres gått från jordbruket till
industrien. Men om man anstränger sig att
inte känna i näsborrarna den svagt stickande
doften av kolrök och om man begränsar
blicken för att undvika en rykande skorsten
eller en pyrande slagghög, så har man på de
låga höjdsträckningarna vid Nethermere ännu
i dag en av Englands vackraste vyer med
utsikt över mjukt stigande gröna kullar och
glest utbredda, lövrika ekskogar. Nethermere,
som uppriktigt sagt bara är en stor
vattenreservoar för industriellt bruk — det rätta
namnet är också Moor Green Reservoir —
verkar i soldiset som en riktig sjö. Det är en
idyllisk och angenämt begränsad bild, som
man dröjer länge vid och som man gärna
återvänder till. Den är inte turistreklamerad som
The Lake District men kanske lika vacker.
Aldous Huxley, som i det längsta omsorgsfullt
undvikit att besöka Midlands illa beryktade
svarta land, yttrade när han häromåret första
gången såg denna utsikt mycket överraskad:
— It is a poet’s country.
För Lawrence fanns i alla fall inget
vackrare. En svensk, van vid stora skogar och
stora sjöar, blir mest förvånad över hur litet
det område är, som naturen här har
reserverat för sig. Man kommer från läsningen av
Lawrences nottinghamshireromaner med vissa
föreställningar om skogar, där människorna
kan dölja sig och en liten stund försvinna från
civilisationen, och man tänker sig en sjö där
det åtminstone är möjligt att bada osedd,
såsom Ursula gör i ”Women in Love”. Men
i verkligheten vågar man knappt ta av sig
rocken; någon mötande är alltid inom synhåll.
Det är nästan otroligt vad Lawrence har gjort
av detta lilla stycke natur: en värld som lever
ett eget starkt och rikt liv och som länge skall
påverka människors fantasi och känsla. Trycket
utifrån har kommit honom att förstora och
intensifiera denna värld. Han har på nära håll
sett kampen mellan industri och jord. Såsom
”Lady Chatterley’s Lover” säger:
”Det industriella England utplånar det
agrikulturella England. En mening utplånar en
annan. Det nya England utplånar det gamla
England. Och kontinuiteten är inte organisk
utan mekanisk.”
Och såvitt han visste var denna process
universell. Vad som hände i Eastwood hände
på hela jorden. Eastwood har en symbolisk
betydelse för Lawrence. Han skriver sedan
bara om hur mänskligheten överallt håller på
att förlora natur och skönhet, liv och värme.
446
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
