Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Artur Lundkvist: Romaner från väster
- Anmälda böcker
- Phelan, James L., Museum
- O’Flaherty, Liam, Famine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROMANER FRÅN VÄSTER
talet av fångvaktarna tillhör släkten Meller, som
förut varit fåraherdar på heden och som ännu,
när dimman överraskar dem och flyktförsöken
lockar, kan finna på att driva in fångarna i en
fårfålla. Överflyttad till det lindrigare fängelset
Parkmoor, beläget ute på en ö, får Mansell
hålla på med trädgårdsarbete och kan betrakta
vanliga fria människor på ganska nära håll.
Han blir kär i en flicka och efter ett halvår
växlar han för första gången några ord med
henne; tiden betyder ju så föga för honom,
livstidsfången. När det gått några år sviker
flickan honom plötsligt och gifter sig med en
fångvaktare. Mansell är tillräckligt ungdomligt
romantisk att överfalla karlen och minskar
därmed sina utsikter att bli benådad. Efter
femton år träder han dock ut i världen på
nytt, med en shilling på fickan och polletter för
fjorton dagars uppehälle. Han har inte längre
den minsta chans i livet, han kunde lika gärna
vara död. Han stannar en dag framför en
mumie på British Museum: han känner sig
som om också han hörde hemma i en
gravkammare, som om han redan alltför länge
legat i graven. Och från en stationsperrong
där det vimlar av brådskande människor kastar
han sig framför tåget.
Saklig iakttagelse, meditation och lyrik,
patetiska utbrott och virvlande otålighet blandas
i Phelans bok. Denne mans sanna styrka består
inte minst i hans fina känslighet, som inga
fängelseår kunnat fördärva.
*
Liam O’Flaherty offrar föga på
stämnings-verkningar i sin brutalt effektiva berättarkonst,
han går rakt på motiven och skär ut scener
och gestalter med säkra snitt. Hans irländare
blandar gudsord och förbannelser, de är karska
och påstridiga i liv och död, ett upproriskt folk
kuvat av fattigdom och religion. I ”Famine”
har 0’Flaherty velat visa hur hungern kommer
upproret att jäsa under det invanda slaveriet
bland befolkningen i en irländsk dal.
Händelserna tilldrar sig på 1840-talet, då
potatisskörden blev ödelagd av pest ett par år i följd
och förorsakade en fruktansvärd hungersnöd.
I förgrunden står familjen Kilmartin. Den
lever i en primitiv stuga, där grisar och höns
trängs kring värmen från den öppna
torv-spisen. Yngste sonen börjar hosta blod under
tröskningen, söker bot i att supa sig full, men
går snart samma väg som fem av syskonen
före honom. Kvar är endast den nygifte
Martin, insvept i drömmeri och ännu otåligt begär
efter sin starka och vackra hustru,
vävardottern Mary. Gamle Kilmartin bestämmer
fortfarande i huset, eldfängd och rivande; men
när potatisen ruttnar upp lägger han sig till
sängs och Martin får överta husbonderollen.
Kilmartins hör till dem som har det bäst ställt
i Black Valley, men den tid som nu kommer
blir inte mindre svår för dem än för de andra.
All jord i dalen tillhör en avlägsen
herreman, vars representant hänsynslöst driver in
arrendet som vanligt. Folk köper mjöl för sina
sparade slantar och nödgas slakta sina djur
undan för undan. Politikerna kommer och
håller storslagna tal, alla väntar att staten ska
träda hjälpande emellan, men den lånar bara
ut pengar mot fem procents ränta till
meningslöst nödhjälpsarbete. Pengarna hamnar
huvudsakligen i beskäftiga mellanhänders fickor och
endast några av de absolut medellösa får
tillfälle att slita ut sig på stenbryteri mot en ringa
daglön. Handlanden Hynes vädrar dock affärer
och importerar majs från Amerika för att sälja
till nödhjälpsarbetarna. Prästerna, den katolske
och den protestantiske, predikar resignation
och övervakar varandra, så att ingen av dem
ska värva proselyter genom välgörenhet.
Polisstyrkan utökas generöst för att hålla den
svältande befolkningen i schack;
arrendeindriva-ren behöver inte sakna villiga hjälpare när han
lägger beslag på de sista djuren och låter riva
ner husen om någon tredskas. Denne under-
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Sep 19 17:41:08 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/blm/1938-6/0057.html
