Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Johannes Edfelt: Arnulf Øverland - Anmälda böcker - Øverland, Arnulf, Samlede dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
land att göra tabula rasa med en god del av
de ungdomsstämningar, vari han varit fången.
Icke så, att han skulle förändras till sitt väsens
grund. Sådana förändringar kunna icke ske,
de äro blott konstruktioner. Men han
genomgick en utveckling, vidgade sin sfär, och
härvidlag voro tidshändelserna ferment.
Passiviteten, känslan av att vara en utomstående, är
inte helt försvunnen i hans mogna diktning,
men det aktiva draget, negativt yttrande sig
i kampen mot individualistisk isolering och
positivt i strävan efter förbundenhet med tidens
framstegstro, blir mera medvetet och
dominerande. Diktaren blir stridsman, låt vara att
kolartron inte är hans. Ironien intar i hans
mogna och stora diktning — ”Brød og vin”,
”Berget det blå”, ”Hustavler” och ”Jeg
besver-ger dig” — fortfarande en allt utom
undanskymd plats. I en dikt som ”Mål och midler”,
av allt att döma skriven under världskrigets
år, heter det med en för Øverland
karakteristisk vändning:
Fire goder er ofre verd:
Sannhet og frihet og rett och fred.
Men hvad skal vi ofre hverandre med? —
Kors eller galge, bål eller sverd?
Men det intressanta är, att poeten drives
allt längre ut ur sin noli-me-tangere-position,
tvingas att uppge det ena elfenbenstornet efter
det andra för att till slut framstå icke som en
livets fiende utan som en aktiv kämpe, en
försvarare av idéer, en man i revolt. Den dikt,
som ger det intensivaste uttrycket för den
mogne mannens ståndpunktstagande, heter
”Rettergang”. Det är en uppgörelsedikt av en
sådan spänning och vidd, att den kommer att
intaga en hedersplats i nordisk lyrik. Diktens
inledande strofer ha självbiografisk och
retrospektiv karaktär. Först målas den unge
mannens situation av hopplöshet och ”ensam fest”:
Trett var jeg blitt, jeg var gammel
før mine år.
Jeg visste det: andre skal høste
der hvor jeg sår.
Men en natt hör han en stämma, som manar
till kamp, ingen festlig kamp med troféer och
segerbyte, men en grå och seg kamp som ett
nummer i ledet:
Dig har jeg ikke eslet
gull- eller tørnekrone.
Mange må uten heder
for fremmede synder sone.
En er mig ikke nog,
mange er skapt til å lide.
Du skal i menig flokk,
i navnløse rekker stride.
Du kunde velge fredet
vei, hvis du hadde valg.
Lykken kunde du kjøpe,
hvis bare din sjel var til salg.
Men det er bedre å bøte
med hele sin arvedel
enn gå med betynget sjel
inn til det siste møte.
Gång på gång återkomma sådana
rättegångs-motiv hos Øverland, så i den stora dikten
”Opbrudd”, där han med borrande
intensitet söker sig in till jagets sjuka punkt och
blottar isoleringens självtillräcklighet och
passivitetens röta:
Ja, hvorfor ikke sitte
olympisk og frisert
og være hevet over
at folk blev massakrert?
I den stora diktcykeln ”Riket er ditt”
vidgar han motivet och finner med
anknytning till bibelns symbolvärld överlägset
poetiska formler för mänsklighetens slaveri och
revolt, segrar och nederlag. Det är en dikt,
som andas svidande hat till det trälbundna hos
människan och en levande kärlek till det
friborna i hennes väsen. Diktens tendens är klart
revolutionär, men samtidigt är den ett verk
av en sådan konstnärlig koncentration, en
sådan uttryckets suggestiva precision, att den
överträffar det mesta i nutida nordisk poesi:
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
