Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmälda böcker - Fasting, Kåre, I kamp mot trusten; Macdonell, A. G., Världens herrar, anmälda av Thure Nyman - Sims, Marian, Är detta frihet? Sharp, Margery, Julias höga visa, anmälda av Ruth Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RECENSIONER
donell har satt som motto för sin bok. Den
gamle mannens heroiska steg är emellertid
förgäves, den tyska mobiliseringsordern är
redan utfärdad och vanvettet står inte att
hejda.
Den antydda intrigen är elegant turnerad
och förlänar boken en visserligen icke
outhärdlig men väl angenäm grad av spänning.
Bakom detta utanverk har författaren gett en
uppvisning av engelskt överklassliv, när det
är som tommast. Det är en obarmhärtig satir
på snobberiet och dumheten inom de kretsar
som tror sig vara skickade att behärska
världen i kraft av sina titlar eller sina millioner,
de — man känner sig frestad att säga:
dödsdömda resterna av 1’ancien régime, för vilka
verkligheten utanför palatsfasaderna, utanför
lyxhotellen och kapplöpningsbanornas
sadelplatser är en visserligen beklämmande men
i grund och botten likgiltig storhet. Och även
om man stundom under läsningen tycker sig
nödsakad att protestera mot vad som
förefaller att vara överdrifter, har man tyvärr en
bestämd känsla av att författaren på det hela
taget sätter in sin förstuckna kritik på ytterst
sårbara punkter. There is something rotten . . .
Översättningen är inte bara ovanligt
oklanderlig, den är briljant. Thure Nyman
Att rädda skinnet och
skenet
MARIAN SIMS: Är detta jrihet? Norstedts.
7: 50.
MARGERY SHARP: Julias höga visa.
Fahl-crantz. 5: 50.
Problemet i dessa båda sinsemellan så olika
böcker är i grunden ett och detsamma: hur
ska man kunna verka anständig, fastän man
inte är det? Marian Sims har tagit allvarligt
på sin uppgift och gjort ”en ny landvinning
inom litteraturen” genom att skildra den
frånskilda kvinnans kamp för renhet. Hon har
i varje fall lyckats få ögonen att tåras på
många snälla och präktiga herrar i Amerika,
vilka kanske i likhet med några av bokens
manliga figurer gärna velat hjälpa hjältinnan
ur hennes erotiska nödläge. Det förefaller
emel
lertid som om de spillde sina tårar i onödan
på fru Marthe. Hennes bekymmer äro snarare
av social än av personlig karaktär.
Författarinnan söker göra gällande, att hjältinnan
skiljer sig på grund av mannens alkoholism,
men i själva verket är det hans sjunkande
inkomster som skrämma bort henne. Säkrast
att i tid se sig om efter något bättre, tänker
fru Marthe, och frågan som uppställer sig för
henne är: hur ska en frånskild kvinna med ett
barn lyckas skaffa sig ett gott parti? ”Jag har
verkligen inte på allvar försökt fånga en karl
på tio år”, tänkte hon; ”jag undrar om
taktiken alltjämt är densamma?” Och tänk, att
det är den! Trots all psykoanalys och all
kunskap om de inresekretoriska körtlarna, som
florerar i den goda staden Hanover (belägen
i sydstaten Georgia, U. S. A.), är försakelse
alltjämt kvinnans lott. Det gäller att avbryta
de tröstande kyssarna i relativt god tid; i
gengäld tycks i sydstaterna en anständig skild
kvinna kunna få ta emot sådana från flera
olika håll och på dygnets allä tider — alltid
något! Marthe är en varmblodig kvinna som
finner avbrytandet otrevligt, och Marian Sims
är en modern och modig författarinna som
vågar tala om hur det känns. Det vill säga hon
ursäktar sig förstås och styrker sin utsagas
allmängiltighet med ideliga hänvisningar till
psykoanalysens upptäckter, förmodligen för att
undgå att betraktas såsom mer passionerad än
sina väninnor. Marian Sims är mycket rädd
för att bli uppfattad som överdriven. Redan
att skriva böcker är ur Hanoverstilen. Om
bokens resonör och överlägsna intelligens heter
det, att ”han har en nästan kuslig förståelse
för mänsklig natur, ingenting skulle någonsin
stöta bort honom mer än det abnorma, det
perversa”. Hjältinnan i ”Call it Freedom” (den
engelska titeln är det enda som är bra i boken)
genomför emellertid sin anständighetslinje
ståndaktigt, och belöningen vinkar också i
slutet. Resonören, som börjat med att
ädelmodigt erbjuda sina tjänster — ”av ren
vänskap” —, slutar med att fria, imponerad av
att Marthe motstått sin besvarade böjelse för
en gift advokat. Man kan lugnad lägga igen
romanen, vetande att äktenskapet kommer att
äga rum efter en passande karantänstid.
Svårigheterna äro till ända, anständigheten räddad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
